lördag 20 juli 2019

Utlurad ur skogen och introllad i NA // Hur gick det till!?!?





































Det börjar lite försiktigt i all enkelhet. De har en artikelserie om folktro och länsmuseet har tipsat om mig, att jag ju hållts en del med sådant kopplat till Kilsbergen. Jooo mjaaa kanske det men nääääiiiijjj ja vill inte vara med i någon tidning och trivs bäst "under jord" nu, att hållas med det jag ska tills det blir vad det ska och SEDAN får man väl bita ihop och stiga fram en liten bit (bakom ett träd bland dimmor som skogaråa helst) när det ska bjudas in till invigning av resultat. Men inte NU. Och inte i bild. Osv osv. Men joodå det skulle nog gå så bra och var inget farligt ALLS. Hur det några dagar senare kunde bli till ett slags personporträtt och sedan dessutom ett helt uppslag i lördagstidning på SEMESTERN kan man undra.

Hon kanske var något av en "Pernilla-viskare" ändå
(istället för häst, ni vet) den där trevliga reportern
och nu är den kommen och jag tror att jag överlever. Har inte skrivit en rad här inne på evigheters evighet, men ibland är det bra att påminna sig om vem man är, var man kommer ifrån, vad man har varit med om och erfarit, och kommit fram till, just där man är. Kanske rent av delvis genom någon annans ögon, eller penna. Så här är jag väl nu. I NA:s lördagstidning. Nästan som jag själv. Men bara nästan.

https://www.na.se/artikel/fran-stammar-i-kanada-till-folktro-i-kilsbergen-pernilla-narmar-sig-historien-med-kreativitet





PS Tänk så fin rubrik ändå, och så fint formulerat i text; 

Den lokala historien närmar sig Pernilla Sundin som
den musikaliska och kreativa människa hon är.

"Närmar sig" tycker jag är så fint. För det är ju det har jag gjort, på många vis. Närmat mig den lokala historien med dess människoöden och alla aspekter, från olika ingångar. Inte bara stövlat på och klampat fram.

Från hårdrock till indiantrummor och folkton, från skyltdesign och journalistik till forskning om det lokala kulturarvet

- Ja där fick jag "äta upp" att jag kläckte ur mig en liten fras i förbifarten om den sedan LÄNGE preskriberade hårdrockseran som "lurar" i bakgrunden! Eländes.

Och så det finigaste slutet:

- Ska vi bevara något från den äldre folktron så är det kanske att se naturen som besjälad. Då kanske vi skulle närma oss den lite mer ödmjukt och inte dundra på, och samtidigt kunna känna oss berikade och uppfyllda.


Signerat Carina Tenor!



fredag 1 februari 2019

Gudabenådade vocals // Daniela Sörensen // Helt Lyriskt

https://www.svtplay.se/klipp/20889040/daniela-sorensen-tolkar-ebba-lindqvist?start=auto
Vet ej hur man lägger in videolänk från SVT play DIREKT, så klicka på länken OVAN är ni goa. Varsegoa! :) Ett fint första livstecken på länge länge från mig på bloggen. ALLTFÖR länge, såg jag nu. Ujuj.
Här nedan är sedan en version som finns på youtube, men inte alls samma "kläm" och KRÄM! (Och inte Live)


Daniela Sörensen, inte många å tjugi, men gud så mycket av år och liv och nyanser i rösten! Den är liksom "framsmekt" och boostad av timmar och dagar i bevingade gospelkörer hör man och tror man, och hon har tidigare burit fram soloartister genom att backa upp dem med sin stämma, vilken nu börjar kliva fram i förgrunden istället. Ett väldigt givet och välkommet steg!

Ang rubriken så skrev jag så, för vi hade en sånglärare på skolan i Hollywood (eller ja, jag och min sångbästis Erica sjöng faktiskt back-up i hans sjukt grooviga band också runt om i LA med Chad Smith på trummor, som annars spelar i Red Hot Chillipeppers, så fick jag DET sagt också! ;) och Jajjamensan vi sjöng ju i gospelkör där OCKSÅ kom jag på!! Tillåmä i West Angeles church, som Whitney H och Stevie W sades tillhöra) som brukade säga att det VÄRSTA han visste var när folk kom fram och sa "I love your voice". Han menade att det är hur man ANVÄNDER sin röst, sitt instrument. Dvs hur man SJUNGER. Och det ligger verkligen mycket i det.

Man kan UTVECKLA sitt instrument, sin förmåga att hantera det, och nyansera det, med dynamik, nerv, närvaro, explosivitet och virtuositet... Visst kan en rösts ha EGENSKAPER och karaktär vi faller för, men det är LIVET däri, Människan, Närvaron och det som Förmedlas, som den FYLLS av, vi vill NÅS av. Det är ingen anonym avsändare. Det finns också "mediokra" sångare som kan beröra enormt, under "rätta" förutsättningar. Vår RÖST är helt enkelt vår "KANAL", det uttryckssätt vi har att förmedla något från insidan och ut, något som kanske ingen annars skulle få "syn" på, eller få "grepp" om. Kanske inte ens vi själva.

När man öppnar munnen och hjärtat och själen kan man bli ett med både naturen/livet omkring sig och sitt eget väsen. Och har man lyxen att omfamnas/omges av sinnessjukt begåvade besjälade musiker som bär en fram, är det ibland bara som att få följa MED på resan rösten och inspirationen för en med på, trots att man kanske är den som själv sjunger. Det blir direktkoppling mellan instinkt och uttryck, utan tid att hejda och bromsa, hinna tro att man är mindre än man är. ÅHHHHHH!!!!!!! Älska Musik!!!!! Älska att sjunga!!!!!!! Älska att bäras av det Liv som föds i tonerna man kan skapa TILLSAMMANS!!!!!!! DET är magi. Helt LYRISKT faktiskt.

(Ja, och TV-programmet där dikten tonsatts och framförs heter just så. Avsnittet finns på svt play)

lördag 8 september 2018

100 000 visningar på bloggen! // Glimtar från sistone









Uj, blev ju helt förvånad när jag tittade in och helt plötsligt har ni besökt och skådat dessa sidor över 100 000 gånger!! Fast jag själv knappt har tid att hoppa in här å åstadkomma någe ;) Därav ett litet hopkok och collage från senaste tiden, med besök i Kils kyrka för att studera smide inför portalskyltdetalj, Arne i Damsäters gårdsmuseum för mangelbräde, insats vid Kyrkstenen, dimmor vid Bocksbosjön, Skyltmakeri och Trolldalssten och Solagång och tiden går, nej den springer, och september behöver bli LÅÅÅÅÅÅNG och SOOOOLIG så jag hinner MÅÅÅLA och helst ha SEMESTER en vecka eller/och åka till DALARNA på spännande uppdrag men hur går det då hemma med allt annat spännande - bara IDAG upptäckte jag massa okända ristningar på tidigare känd plats - dä ä ingen ände på denna vindlande stig av sysslor och upptäckter, dimensioner av liv och historia, så nära inpå. I dessa våra blå, blå berg... Och imorgon ska vi på getabesök! Också det med koppling till vallgången här. Det ryktas även om miniatyrkor! Tur det, då mitt sällskap lär ha koskräck ;P Glömde visst nämna älgarna vid Tomasbodabommen i collaget. Annars; GUD vad fort det blir mörkt nu!! Och kallt och rått. Å ändå ska man hållas. I ur å skur. Enveten är man. Sleten men hittar nya tag mest varje dag, trots allt. Fridens!



PS Tack för tålamodet - lägger ju i princip inte upp något ALLS som jag gör med Vallristningarna här. Det är arbetsprocesser i markerna som får ha sin gång, så får vi "slå på stora trumman" när det är bäddat för besök och vi ska bjuda på det som kommit fram under projektets gång. Och DET är MYCKET!!! Inkl alla efterforskningar i alla möjliga och omöjliga kanaler. Håll ut! :)
(Gode Gud vilken ändlös källa av fantastiska bilder och öden det finns att ösa ur!!!!!!!)

fredag 31 augusti 2018

Tiden som går // Platser Människor och Stunder som Berikar


























Så långt man KAN, kan man ju försöka infinna sig där man allra helst skulle vilja vara. Eller kanske bara höja blicken och inse att man kanske ÄR där, om så bara korta stunder, längs vägen. Ta till sig Tiden, Möjligheten, att spendera den med någon som betyder något. Där tiden liksom stannar upp och inte styr över allt. Där naturen råder och är större än bekymren, där man bara kan fånga upp skiftningarna och följa med i flödet, finna sig och göra det bästa av situationen... 10 år med Torparvännen! Detta firade vi denna dag, men kom fram till att det är "jubileumsår" så vi fortsätter ett helt år :) DET ser jag fram emot!!! Bilden tog jag på väg hem. Men bilden är också "hem", på många vis. Den lilla vägkroken går förbi "Roliga fläcken" och "Skvallerbäcken", Eld-Petters Stenar, Per-Ers Bôttn och många fler små namngivna anhalter. Var och en har inneburit MINST en lång och trevlig pratstund med "min" sagesman och vän. Hur fattig hade min väg inte varit, om jag ej hittat dit i augusti 2008. Istället är jag Rik.

söndag 19 augusti 2018

Inte bara den snea ve Getdaln ä smea där i bärja!

På väg till Trolldalsstenen utmed Bergslagsleden för pågående antikvarisk insats flammade en eld i ögonvrån när jag passerade genom Klockhammar, då vägen från stora vägen mot Lockhyttan är så hackig och eländig så man rekommenderas den över Klockarhyttan och Kils hembygdsförenings kolbotten och kolarkojor. Elden fanns i en låg timmerbyggnad - Ja, en SMEDJA! Det var någon slags "dag" i byn, som jag missat. Klockhammar, där mången mästersmed haft din boning och städsel. Men så märkligt ändå; senaste dagarna har jag varit upptagen med att (bland tusentals annat!!!!!) spåra upp olika smidesutformningar i trakten inför vårt portalskyltbygge, inkl i Kils kyrka, på Arne i Damsäters gårdsmuseum, live, digitalt, osv osv osv osv. Skissat och haft mig. Men Pang Bom står 2 smeder ett jättestenkast från portalen och gör just det som strax skall göras för vår del. Ett givande besök!



Sedan hoppar Sara Danius in i passagerarsätet (audiellt) och gör så att jag måste åka ända till Nora och köpa Noraglass för att höra klart hennes sommarprat i bilradion (så inte batteriet dras ur). Tagit den 4-hjulsdrivna så man kan åka sista biten på skidbanan för att komma hyfsat nära med utrustning. Det är lite Indiana Jones när det går över stock och sten! Ett konstigt jobb man har, tänker jag ofta, men påminner mig om att det också är en ynnest (om än ofta ett "glamouriserat" städjobb i utemiljö).












Glimt från smeden Hanna Gutkes insta. Hanna berättade att hon är upplärd av Lina som hölls vid Karlslund.

Innan jag lämnar bilen för sista sträckan till fots halar jag fram näverluren och blåser, som vanligt under halvkvävda skratt över hur trögt svårt det ska vara! Brukar försöka passa på när jag är långt ifrån lyssnande människoöron. En stackars ekorre far runt på en trädstam av min "kavalkad". Jag kommer inte BLI någon näverlurspelerska, jag är SÅNGERSKA, men förhoppningsvis har jag skrämt iväg traktens älgar för några timmar. När jag själv försjunker i arbetet kan jag ju ligga där på stenen timmavis i total tystnad, och så BRAKAR det till så man flyger i luften med hjärtsnörp. Obra.


Det är lördag men uppehållsväder så detta innebär arbetshelg. Stigen fram är full med skaderistningar på stenarna från människor och deras makapärer, dubbade hjul osv. Någon har haft en eld vid skyddstaket vi rest, sedan mitt förra besök. Dvs det har gjorts under eldningsförbudet, alldeles intill den ristade stenens skyddstak. Suck. Man tror alltid att det ska vara VETTIGT folk som har vett att söka sig ut i natur, men Icke. Täckningen har också tagits bort.

Men rubriken då? Ja den syftar på den sneda smedjan vid Getdalen - här i Klockhammar finns alltså en som ännu är i BRUK! Jag har aldrig hört talas om kvinliga smeder förr, men nu för tiden är det vanligt. Känner till 3 st bara i våra nejder. Men nu väntar en ny dag i de blå bergen, med målning i solvädret. Ha det så gott!!

tisdag 14 augusti 2018

DEMENTI: Jag är oftast inte på bio (men älskar bio)

Det har visat sig att om någon ringer mig och jag råkar komma åt någon knapp på mobilen så är det stående meddelandet som går ut till vederbörande: "Jag är på bio". ????!!?? I whish! Men detta blir ju i högsta grad icke trovärdigt, särskilt inte om det råkar vara en vanlig morgon osv. Jag har nu till min smärre grämelse insett att man ju kan bli stämplad som MYTOMAN på kuppen!!! Så, ni som ringer och råkar nås av detta stundtals bisarra budskap; det är HÖGST ofrivilligt, jag är förmodligen INTE på bio, och jag är med ALL säkerhet inte ute och far med lögner heller, är bara väldigt oteknisk (och gör något annat samtidigt) och kan inte hjälpa detta krux. Men vill verkligen gå på bio snart! ÄLSKAR bio!! :)

söndag 12 augusti 2018

HJÄLP-PIGA sökes vid Foskdalsvallens FÄBOD, norra Dalarna!





















Mobilbilder som trillade in från pigan Lina igår när jag hölls vid vallristarbäcken (och till höger fr 2017)

Ni som följt Dalaresan från förra sommaren här på bloggen vet var jag menar. Ni andra får googla i bloggen på "Dalaresan 2017" (de första inläggen är från Land Alices fäbod dock). Pigan Lina jag slog mig i lag med då skulle jobba hela sommaren i år på Hearfôskdal´ns fäbod (eller Foskdalsvallen som den heter, försvenskat) 4 mil utanför Särna men har varit sjuk och inte tillfrisknat ordentligt ÄN. Ändå kämpar hon på, men med 2 veckor kvar av sitt åtagande och höbärgning/skördetid för själve bonden nere vid vintergården skulle hon behöva en hjälpande hand! Här mjölkas med maskin i två fjös, men det finns mycket annat man kan hjälpa till med, för att underlätta och få fäbodlivet att gå runt. Detta på en plats så sagolikt skön att hälften vore nog! Så fånga dagen, drömmen och fäbodsommaren i sista stunden, om du har tid, möjlighet och är lite företagsam. Du kanske inte får en egen fjällkokalv, som Linas Nivalis  (vattenbilden upptill, sötchock!!), men du får garanterat erfarenhet och minnen för livet! Det lär finnas en enkel bädd i en enkel stuga, och goda utsikter att överleva någon vecka eller två. Helt enkelt den tid som kan avvaras, vid sidan av ordinarie fäbodpiga på plats.



När jag var där fanns det kor, getter, hund, hönor, grisar, kattungar, kaniner... och lite barn titt som tätt ;) Själv måste jag tillvarata varje soltimme för arbete med vallristningarna och mycket annat som väntar nu efter värsta värmeböljan, men sänder lite anti-svamp-böner uppåt nejderna så korna inte är ute å ränner till midnatt som de redan börjat göra... trots torkan och branden som var så nära. Hör av dig för kontaktuppgift! Inget å vela mä. Kavla upp ärmarna och kör igång. Eller vet du någon som borde/kunde - TIPSA!!! Tack! :)



onsdag 1 augusti 2018

Lugn över bergen istället för brandrök...






















...Och lille svarta strecket längst till höger är Lockhyttemasten, obrunnen och klar!
Att skogsbranden var mellan Lockhyttan och Marka stämde visst ej.
2 km från Ramshyttan, hur som helst, är ett senare besked.
Men djur fick de utrymma i Marka och Lockhyttan.
Nu är det bara SOLEN som "eldar" på och bränner...

lördag 28 juli 2018

Blodmåne och Brandrök över bergen // LOCKHYTTAN





















När norska vädersiarna (yr) spådde 34 grader i Örebro på fredagen begav jag mig till BERGEN för att överleva dygnet; Några grader svalare och underbar stuga med nästan minusgrader. Men bara ett par timmar efter ankomst stod bergen i lågor; en enorm rökplym från trakten av masten i Lockhyttan, en halv gånger en halv km i omkrets redan tidigt. Lyckligt ovetandes var jag till framåt tidiga kvällssnåret, men då var redan boende i Nybråten förvarnade om eventuell evakuering. Sedan jädrar anåda var det brandrök i Bocksboda, kompakt och stickande, inget tvivel om saken. Lockhyttan... Någonstans stod det Lockhyttemossen, som ju ligger precis vid kolarkojorna och hembygdsföreningens kolbotten (bild nedan fr deras hemsida, fotograf saknas, skriver gärna ut om någon vet! TACK). Då gick tankarna dit så klart... Men sedan har vi hört mellan byn och Marka, och däråt finns ju annan mosse.



Detta skulle ju bli Natten i SVALKA, hämta kraft och sovtimmar. Hm. Vad skulle man ta med sig om det "hettade till"? Ja, man fick faktiskt tänka till. Bommarna mot Dalkarsberg var iallafall öppna sedan en tid, om vägen mot Kil blev avskuren. Så gick tankarna, lite smått. Ändå var ju branden närmare sist. Dock var röken värre nu. (Tydligen förorsakade den flera larm ända borta i Karlstad!)



Vi skulle spana på blodmånen men utöver röken det var molningt. Overkligt att stå där i brandröken när man bara följt skogsbränder via skärmar och media i några veckor, PANG så är det där, men tack och lov för brandplanen från Portugal och vattnet från Ramsjön och Norasjön. Sedan började skådespelet trots allt, över trädtopparna där inne tystnaden i mörka skogen... Månskådespel.

Vilken märkvärdighet - Blodmåne och brand i bergen på en och samma natt. Ibland tar naturen i. Utan varandra står vi oss slätt.
Tack till alla som hjälper till!

Bild fr P4 Örebro. 7 styrkor sattes in utöver 2 brandflyg, släckning fortsatte under natten och pågår till söndag.

onsdag 25 juli 2018

The Circle of LIFE // VATTENMELON !!

Som en Mandala breder den ut sig över talriken jag köpte igår, innan värsta värmehelvetet vällde in över nejderna och man fick fly till uppsäkrad plats med tillgång till syre och svalka.
Vattenmelon är överlevnad för mig dessa vedervärdiga värmeböljeevigheter. Iskall, frasig, välsmakande, helst. Isvatten, isglass... En dag var vattenmelonen slut i affären. Vis av sådan erfarenhet finns nu alltid ett litet förråd. Framförhållning. Skulle vattnet ta slut producerar ACn en balja per dag som man måste komma ihåg att tömma.

Vatten... på tal om sol och vatten, så lär vi inte få se en sådan här underbar sommarljuv skål detta år!! Smultron är var sommars välsignelse.
Jag plockar dem som dyrgripar, pärlor av sötma och barndomens Hälsingeminnen, har mina ställen, men i år har jag bara smakat några få, plockade av någon som vet hur jag håller dem så kär!













Solagång... Innan hon gått upp, och sedan hon gått ned, kan jag andas en stund, i svalkan. Bli lite människa igen.

måndag 9 juli 2018

Alltså... HUR kan jag läsa ca hälften av detta?? Fattar ingenting // Å så lite Hjortrondrömmar på köpet. Allt Made in Kil/Kilsbergen




Ja vi börjar väl mä di där guldkornen vissa springer bena av säjj för å bärja i "bärja". Hjort(ron)fot brukar jag kalla honom, han som i första rycke räkna te 1,5 kg, men dä var ju bara förmiddassturen dä. Hur mycket av andra bärsorter det blir efter all torka återstår att se. Finns det ens något smultronhopp?



Men NU raskt över till lite gråare alster.




Haha, det är ju smått komiskt när man sitter och stirrar på sådana här till synes helt hopplösa sidor från 1600-talet i kyrkböckerna och inser att man typ faktiskt kan TYDA nästan hälften av eländet, fast det faktistk borde vara TOTALT helt OMÖJLIGT, och så klart VAR det för inte alls så länge sedan. Ja, jag tittar faktiskt och medan jag tittar tänker jag att det här går ju inte att läsa och så läser ögonen vad det står ÄNDÅ, en hel massa ord bara avkodas och "levereras" till en förundrad sommarhjärna (som har semester men ändå är så nyfiken i en strut - utan Noraglass - att man ej kan låta bli att fiska lite - utan vatten) som alltså bara har att konstatera att det omöjliga hux flux, med lite plågsam irriterande nyfikenhet (SÅÅÅ irriterande när man inte kunde tyda ett SMACK förutom typ några siffror, OBS inte alla, och visste att det stod ALLT MÖJLIGT som berättade om de människor jag söker följa och forska om och upptäcka, när jag utforskar denna vallristarbygd) som till sist driver en, bit för liten liten bit, till att ändå klara av detta knöliga konstiga konststycke... Det är väl som att lära sig ett främmande språk. Typ arabiska. Usch. Lika eländigt är det med datateknik, en hemsk nödvändighet när man vill skapa och förmedla det man fått fram. Det får gå det med. Ville bara berätta detta. Dela med mig av en liten häpenhet i hängmattan (trädgårdsstol på en balkong men med utsikt mot en bäck iallafall).




















Så avslutar vi väl med "Skryt-Olles" lilla hjortronbild i full storlek. Han kommer glädja många, då han alltid delar med sig av sin hjortronsylt, som väl oftast avnjutes med glass... Själv avnjuter jag helst glass UTAN ;) Men FINA är dom! Fast Tacka Vetja Smultron 💗💗💗💗💗 Direkt till mun, ibland via strå =) Söta där de växer, och söta på tungan. Söta i minnet... Bara ordet Smultronställe, som ju innehåller ALLT av lycka och välsignat välbehag. De finaste platserna man vet och uppskattar. Bevarar för alltid.

torsdag 5 juli 2018

I goda vänners lag på magiskt vacker plats // ENKEL LYX!






















Min MY. Med Bebis i magen!! Så gott att få till en sittning, snudd på trollkonst nu för tiden där allt tycks susa förbi och nästa nästa nästa nästa nästa knackar på, av åtaganden, kalenderkrumelurer, avier och formalia, jobberi osv. Nej stopp nu. Här skulle ju komma ett Luuuugnt inlägg. Så GLAD jag fick till en Heldag i kolarskogen! Tog med mat och avnjöt med My och Backlunds kolare och Skogaråa skulpterade ur träden en bit in i skogsbrynet. Platsen FINNS ju där, året om. Lika magisk varje tid. Kolbottnen där Kils hembygdsförening kolar en mila varannat år. De tre kolarkojorna. Trätaket som ger skugga... En lugn plats, med tid för eftertanke. Så när hon skulle lägga vännen till den sista vilan i Kil, med sånger, sorg och glädje, kunde vi sedan mötas där. Äta och livsprata, vattenmelon och insikter, skratt och utsikter. Perspektiv. Sedan - jag och min "semesterbok". En annan kvinnas vandring. Koltrasten sjunger så länge för mig. Det är bara vi två i en stillhet som varar en evighet. Sedan får jag iväg ett önske-sms och strax kommer svar: Vi KOMMER!! Blev SÅ GLAD!!! Lennart och Majken, bästa Majken som var årsbarn med Sven från Lisselänga, som skulle fylla 94 denna sommar. De KOMMER! Med fikakorg och minnen. Skrämjölsdrömmar från riktig kvarn (världens godaste kakor). Majkens flädersaft. En sån härlig kväll och så  mycket vi får prata om. Komma ikapp, med allt mellan himmel och jord, nu och tillbaka till 1600-talet. Majken berättade när hon planterade skog, vid Flyckeberget, Skrikarboda, Gårdsjötorp och många fler ställen. På inägor är flera nedtagna, men på andra håll lär de står kvar (ca 60 år gl). Jag tänker att det är ett fantastiskt arv att lämna efter sig - tänk, att när man dör står det hela skogar och susar, fulla av Liv i alla dess former. Skogar man själv planterat?

Några timmar senare är det åter jag allena här. Stillheten har lagt sig över skogen på ett sätt som gör att man inte kan bryta upp. Det är Här man ska vara. I Stillheten. Här är Livet. Välsignat med vänner, men också eget sällskap. Egna tankar. Skriver en hälsning i gästboken och manar mig hemåt. Bra jobbat! En perfekt semesterdag :) Tänk, att unna sig få tid att sitta ned och slå sig till RO med folk man gärna vill tillbringa stunder med! Livspusslet... Det gäller att ta tag i de viktiga bitarna och få till en bra helhetsbild. Balans. Må Gott! Stanna upp och komma ihåg att bara vara. Infinna sig. På Rätt Plats.

tisdag 3 juli 2018

SOMMAR // Livet i Kurbits och allting som sker



Detta fina lilla blomster fick jag härom dagen att dofta på när jag låg i hängmattan med denna utsikt...
(Efter att ha blivit bjuden på en av de godaste måltiderna någonsin ska väl tilläggas! :) )

Ja prästkragarna var ju där men syns inte så mycket i bild, så jag fick hjälpa till...

Prästkragar betyder något alldeles speciellt för mig. Här i bergen, i en alldeles avsides "vrå", där ändå vidderna breder ut sig, vandrade minnet till när jag bodde i Kanada hos Svartfotsindianerna och efter en svår tid fann en smula återhämtning bland bergen och välsignades av detta hemtrevliga, välbekanta sällskap:

PRÄSTKRAGAR! Så HEMMA för mig!!
Hälsingland, barndomsstigarna, farfar och evigheten
Den som bor i sommaren...

Tänkte göra ett inlägg med allt möjligt som jag ju gjort och fint och högt och lågt, men näe, dä hinns inte MÄ! Måste hinna ta det lugnt också... tydligen. Tiden räcker inte till, nu för tiden. Och på semestern måste man ju få till sån där tid som inte ens är TID, som liksom kryper iväg UTANFÖR tiden, slingrar sig fram bortom kalendrar och tidtagarur, klockor och krångel. FYRA pocketböcker införskaffade (en på köpet) och har faktiskt redan kommit IN i en! Det bådar gott. "Sånger i skymningen". 
En kvinna vandrar pilgrimsleden...


En bild från Kilsbergsskymningen härom aftonen får minna om Frid på Jord.
Önskar er alla Sköna Sommardagar!

lördag 23 juni 2018

Midsommardagen med Tallåsa-Teodor



I döda poeters sällskap, heter väl en film. Själv tillbringar jag mest tid med döda Ristares sällskap. Men i och med ristningarna är dom ju fortfarande liksom Levande, i någon mån. Kvar.

Midsommardagen har ägnats i döda Kolares sällskap. Närmare bestämt Tallåsa-Teodors. Sämre kan man ha! Glimten i ögat och spelman likaså. Roligt att "skapa fram honom" och hedra hans minne i anslutning till en av våra fina punkter i projektet. Här endast en liten glimt. En strimma milrök - den ljuvaste doften man kan finna sig i i skogen...











Sedan blev det vargbok i hammock och solsken och åter lite blomstersmyckande kring nämnde Teodor, i medhavd dator, på nutidsvis. Föga anade han, att hans minne en midsommardag 2018 skulle kringströs med Förgätmigej i en dylik makapär, men vi Glömmer honom ej. Och snart ska mångan fler, på vandring i bergen, göra hans bekantskap.

söndag 17 juni 2018

BÖCKER // Bädda för lite vila i sommarens famn


Hon är ju så lömsk på någe vis, hinner knappt dyka upp innan hon flyr sin kos, sommarmånaderna går minst 5 gånger så fort som december-januari-varianterna på vintern, så hur ska man hinna med? Hinna med att ta det lugnt. Man får köpa sig en BOK. Eller varför inte FLER, när man ändå är igång. Visserligen i mitt fall med koppling till arbetet, men DOCK. Det ÄR ändå en viss form av relax som infinner sig när man umgås med vita inbundna papper och små svarta tecken, någonstans vid en bäck, i en hängmatta, låter tanken flyga i väg och måla upp det som utspelar sig, ta sig sina egna funderingsstråk och reflexion...

Bilden knäppt från hängmattan i Bocksboda, där jag landade så NÖJD över att ha LYCKATS krångla mig in till stan i ett annat ärende och då Passat PÅ. Bärgat hem böckerna, som plockades upp tillsammans med lite lite nödproviant och timmar av tid som bredde ut sig framför mig. Vaggad av vinden, lite VÄL intensivt, tills jag gjorde något jag länge tänkt på...





















Bastun med sitt stora panoramafönster är ju en Gyllene plats, ett Drömkontor! Med en fällbar trädgårdsstol, dyner och kuddar, fick läshögtidsstunden fortsätta här. När jag ligger på hällarna och arbetar kan det gå en radioföljetong eller en bok på Storytel, något avsnitt då och då. Men oftast jobbar jag i tystnad.

Man behöver TID. Tid att låta tankar vandra. Tystnad där allt det andra får Rum. Allt det andra, som aldrig hinner komma upp till ytan när vi flänger omkring, som vi till största delen gör nu för tiden, tänker jag.

Hoppas bara att böckerna inte tar slut för fort.

måndag 11 juni 2018

Någonstans i bergen och vallristarskogen...






























...jobbar en skogsarbeterska på udda tider och udda vis med lite udda uppgifter, skulle man kunna säga, på många vis. Och det är faktiskt allt man hinner. Hej på er!