söndag 23 oktober 2011

Älskade bäckar och berg



Bäckar bäckar älskar jag. Sköna, livgivande, porlande, vindlande, lekfulla, hemlighetsfulla,
färdandes, i ständig rörelse, med klarhet och klurighet, en livsström som går rakt in i hjärtat.



E v i g a   Å d r o r   a v   L i v s k r a f t   o c h   S å n g

Vi vandrar i vallristningarnas spår. Bäcken leder mig djupare in i skönheten. Dolda rum öppnar sig...

Där ovan är himlen klar och blå. Vi färdas vidare - dagen går i ristarnas tecken. Mot Lisselängen, Hultafallskärret, branter och rågångar, och där spelade spelman Glys naken i extas, ja det minns min vägvisare ännu hur Erik berättade. Och så ett besök just där vargen just var på besök...

Härlig dag, härligt sällskap, och vacker skymning där slätten möter bergen...
Lagården gäspar med dåsig blick.

Har redan sett sina glansdagar och förlikats med sitt öde.

Skönt med det befriande operfektas charm!
Ser du rådjuret som tittar på mig? 




Nu tar jag bloggpaus tills jag möts av en härlig kommentar från någon av alla härliga läsare här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar