söndag 13 november 2011

Till häst och fots i Kilsbergen!

Ett litet sms plingar till och så bjuder livet på en sagolik vandring i bergen nästa dag. Grått och ruggigt, men Ymningshyttan vill jag gärna besöka och flera torpruiner utlovas längs färden. Det är samling vid den upprustade gamla gården vid Sånnaboda, och på vägen dit bjuder Garphyttan på vackra dimgrå Kilsbergsvyer...

10 människor, två hästar och två hundar gör sällskap för dagen. En dryg halvmil i oländlig terräng, tre timmars vildmarkssöndag och många nya trevliga möten. Bosse Isaksson, skogskarl och anspråkslös Kilsbergskännare, leder vandringen och berättar om platsernas historia.


Vi börjar vid själva Ymningshyttan, där också den kände älgmålaren Axel Borg uppförde sitt berömda "jaktslott". Kvar på platsen finns nu bara stengrunder och lämningar efter hyttan, samt brukaregårdens lagårdsruin i murad sten.
Pia, som är granne med Roland Hyléns Sånnaboda, har lett turridningar i Kilsbergen i många år, men vill gärna veta mer om livet som levdes här förr. Efter invigningar i järnhanteringens vedermödor och processer, letar Bosse fram den gamla vägen, som väl knappt går att hitta, om man inte vet att den fanns. Naturen är vildvuxen, frodig och underbart vacker där vi går, folk, hästar och skuttande hundar. Plötsligt har vi nått fram till Åmosseberget! Här kan vi blicka ned på ett fantastiskt landskap, som överträffar sig själv, årstid för årstid. Det är vildmark, bäverland och en naturkonstnärs eldorado.


Dagens höjdpunkt kan man väl kalla detta, bokstavligt, men jag håller ändå själva helheten för det bästa! Överallt vilar fröjder för ögat, och vill man så pratar man med någon av dom som haft turen och den goda viljan att masa sig hit. Trots annonserat i tidningen är det många som går miste om dagens guldklimpar! Till slut når vi fram till den vanliga grusvägen och letar oss vidare till Norra Ledgårdsfallet. Det södra är lite bökigare, men dit tar vi oss också till sist, och här skall fikat avnjutas. Den gamla husgrunden blir en lämplig långbänk, hästarna får pusta och jag sjunger en sång om livet kring Ymningshyttan. Nu får vi veta att Bosses farmor är född i torpet här! Efter utflykten får jag följa med hem till honom och ta del av både gamla bilder och kartor, samt mumsa på hemlagat, värmande rotmos minsann! Trevligt värre. Och så får ni se stugan med farmor Ida! Som barn sprang hon ärenden åt folk i trakten, och omnämns särskilt i Greta Adrians bok.





Nu är det flera som vill upp på hästryggen! Hunden först, och så vågar både jag och själva guiden, som aldrig i sitt 71-åriga liv suttit på en häst, tacka ja till det härliga erbjudandet. Jag, för att jag även vill få möjlighet att värma upp ändalyktan. Det är barbackaridning som gäller, och det blir liksom lite vingligt - särskilt när man envisas med att ta kort samtidigt.

Hästen Klippa har utrustats med ett par avtagbara skor på framhovarna. De små, smidiga och starka Islandshästarna tar sig lätt fram i terrängen, men ibland får ryttarna gå av och leda dem genom de mest snåriga passagerna. Vår sista destination blir två torpgrunder på annat håll, och här blir vi inte besvikna. Det sista stället har två fint bevarade väggar murade av sinnersten kvar, och det ovanliga med dessa är att det är väldigt starka slaggfärger som lyser i dunklet. Färgen på slaggen är olika från olika hyttor. Här finns mängder av vackert turkosfärgade stenar, blandat med mossgrönt och skogens egen palett.
















Invid ruinen står ett ståtligt vårdträd med mossbevuxna grenar, som en åminnelse om de tidigare bofasta människornas böner om bolycka och välgång för familjen bland bergen.

Vid hemfärd bjuder himlen på ljusblåa öppningar bland molnen, och i skymningen målar skaparen akvarell över hela härligheten. Himlen är verkligen ett ständigt föränderligt canvas. Ändå oförändrad genom århundraden och årtusenden. En rikedom för fattig som rik. För dem som gick före, och för oss, som vandrade i deras spår, idag. Nu kan man kura skyming med varm choklad! Tack för idag ¤

2 kommentarer:

  1. tack för en mycket trevlig dag tillsammans, med motion, historia o underhållning....tänk att det varit så mycket verksamhet, bebyggelse och folk i vår skog....det var intressant att få en inblick och nya kunskaper om miljön vi vistas i....hoppas det blir fler turer. Ahmed var nöjd o kalasade på sina kantarellfynd.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att daggpärlfotot var jättefint. Det låter annars som en jättehärlig dag. //Pia

    SvaraRadera