torsdag 29 december 2011

Oväntat farväl

Denna endaste bild tog jag i dag, med en regndroppe, som en tår, på linsen...

Det gångna är som en dröm
och det närvarande förstår jag icke

Så stod det på din vägg. Ord av Dan Andersson. I dig levde det gångna, som en dröm.
Min dröm var att få ta del av denna dröm. Att få vandra i din kunskaps och erfarenhets landskap.
Jag fick möta dig två gånger, och vi talades vid några fler. Hade så mycket att se fram emot.
Det var som att möta en själsfrände. Och är man lite egenartad står de ju inte som spön i backen... Skall försöka smälta och inse, bli sams med tanken, att du inte längre finns här. Att någon ena ögonblicket kan delge sina tankar och ord, och i nästa stund ta steget över till andra sidan. Både du och jag vet att det inte är slutet. Vi talade om det. Jag visste bara inte, hur nära denna övergång du själv var kommen. Nu är du där, och jag är här. Tacksam att vi möttes, är jag. Och jag förstår, till en del. Du var en del av det gångna, och var främmande för den tid som är nu. Men med dig försvann något värdefullt. Ändå har jag något kvar, som jag vet att värdesätta, innerligen.

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤  Tack för stunderna  ¤ ¤ ¤ ¤ P ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar