fredag 16 december 2011

Skåda min nyfödda skapelse! :)

...sade hon utan blygsel. Ty i detta land, mitt Pernilla-land, råder ingen jantelag - det ska gudarna veta! Kan inte ni som jag bli lite sprickfärdiga av glädje när något vågat kreativt projekt ni gett er på råkar utfalla till en överraskande tacksamhet (belåtenhet låter så pretenstiöst)? Med stor möda och en viss vånda, ger man sig i kast med något man nästan inte borde, för tänk om det blir fult och fel och förstört? Ja, jag har altså inte skaffat flera barn (ang rubrik) - ett som är som tio räcker bra - men jag har fått ett alldeles nybyggt instrument i min ägo, som jag nu har smyckat efter eget hjärta, i frimodig hemmafixar-anda. Fadern till underverket heter Rodney Sjöberg (se tidigare inlägg här) och är psalmodikonivrare, -kännare och specialist. Det är altså han som snickrat ihop den, enligt mina önskemål, med två strängar och ett brett "tonband" (det heter det inte) samt en slags ljudpinne som går ner i botten för att förstärka den naturliga klangen. Och nu tar jag åt mig äran som "Moder" till den nyfödda "stränglådan" eller "stråklådan" (de kallas så i norrland och jag minns inte vilket!) efter som den genom mina händer och sinne har fått en alldeles egen "karaktär". Den kom liksom alldeles naken (som den bredvid, nedan), och efter djupa samtal med skaparen själv gav jag mig i kast med mitt storstilade uppdrag. "Använd inte hästurin, dä luktar så illa" förmanade den vise, med tanke på gamla metoder, då de fattiga i bygderna skulle söka färga och skydda sina ofta hemmagjorda alster på enklaste sätt, ev tillsammans med något färgpulver.

The? föreslog jag. Ja, å kaffe använde man förr! sa mästaren. Hm... Jag bestämde mig som sagt för att skrida till verket, och gjorde det som vanligt på mitt eget lilla vis. Började lite lätt med yogithe original, den där som luktar så himmelens gott av kanel och något annat. Föga effekt. Starkare the dög inte heller, så jag blandade i kaffe och mera kaffe, samt en ingrediens jag nog är garanterat ensam om på psalmodikonfronten. Jag hade för många år sedan samlat in ett rödaktigt färgpigment i naturen vid en helig indiansk källa i bergen, som nu fick komma till glädje, tillsammans med en härligt färgad gatukrita som pulveriserades. Så småningom började jag bli nöjd med nyansen, men ville gärna ha den lite mer korallrödaktig i tonen, varför jag kvastade på lite vanlig akvarellfärg, faktiskt. Eller så gjorde jag det lite senare - det blev nämligen en lång och uppfinningrik process...


Utsmyckningen började försiktigt, med en svag färg (visade det sig när den torkade). Praktiskt! Det första jag tillförde lådan var det stora hjärtat, i någon slags grönskande girlang var det tänkt, med ljusare innandöme. Detta för att jag visst glömt bort att säga, att jag gärna ville ha utsågat hjärta så där som på moraharpor! Satte även dit två helröda, ungefär i den storlek som de brukar vara utsågade. Blåklockor... tänkte jag, och började göra några slags slingermönster ovanpå och på sidorna, och så de blåa blomstren. Blå som de blå bergen, blå som färgen i mitt hjärta, tillsammans med det där varmgula aprikosa... Så är det bara. Lite blad också kanske. Hade lite gammal hobbyfärg och vattenfärg, Rodney talade om att de använde äggoljetempera och gjorde kurbitsdekoration på lådorna i dalarna förr, så jag la till lite prickar och sandpapprade och kladdade lite till och höll på... Tills det blev som det liksom ville bli. Ser redan gammalt ut, och nött. Tonbrädan målade jag som Arne i Damsäters, och om ni tittar är det liksom "pianosättning" med svarta och vita tangenter. Över det hela en vattenbaserad lack, då terpentin löser upp färg och olja påverkar klangen. Det blev lite tomt på ett ställe, så jag drog till med ett vackert namn (Pernilla:) och en prästkrage.

 Efter denna härligt självbejakande bildkavalkad tackar jag för idag och slår igen butiken!

 OBS Den ofärgade, smalare, av norsk modell (langelejk) är till salu för 500 kr! 0762-292917
Psalmodikon användes altså förr i hemmen, även i Kilsbergen, specifikt Mellangården, Boxboda.
Traditionellt spelar man (melodi) med stråke, men även fingrar eller "slagpinne" går bra.

1 kommentar:

  1. Hej
    Har du fått den norska dikonen såld? Om inte är jag intresserad! Kanske kan maila mig på erik.wahlberg@home.se isf

    Tack för en bra sida.
    //Erik

    SvaraRadera