onsdag 25 januari 2012

Jag väver en väv // Att skapa en bok

Där mitt hjärta finns, finns också det som betyder något särskilt för mig. Vad skall det betyda för andra? Det vet inte jag. Inte detsamma som det betyder för mig. Vi har alla vår egen relation till platser och människor. För mig har jag funnit en plats, som är Ovärderlig. Jag närmar mig bergen, närmar mig dess folk och historia, dess skogar och bäckar och ristningar och sånger. Jag Ser dem, på mitt sätt. Upplever dem, med Mina sinnen. Med MIN livshistoria som canvas. Målar dem i mina egna färger, när jag fånger dem på bild, återger dem på sidor som snart skall spridas och vara för Alla och en var. Den som vill. Det vi möts av, är en verklighet. Det jag skapar, är en återspegling. Ett återsken. Liksom bilden här ovan.
Jag är vattnet, i vilket bergen, dess boningar och sägner speglas.
Formen blir lite annorlunda, det blir mjukare i konturerna, och fram träder själva Andan av bergen. Andan av platsen. Så tänker, känner och hoppas jag. Jag väver en väv, och den är Oändlig. Intrikat. Finns inget mönster.  Det skapas efter hand. I ett samspel mellan mig och verkligheten, mitt inre och det yttre, alla skeenden som pågår, möten som uppstår...
Sedan är det timmarna, dagarna, åren och minutrarna, där allt man vaskat fram ur tusen
och åter tusen olika stunder och källor - ibland rent osannolika, till synes omöjliga - skall bindas
samman, falla på plats, höra ihop och bli till ett flöde, en tråd från det förflutna, rakt in i hjärtat.
Och ni undrar; När kommer boken? Och jag svarar; Den kommer när den är Klar.
Och under tiden, LEVER jag. Det är faktiskt en sensation och prestation bara i sig!
Under rådande omständigheter...
Dag för dag för dag för dag, blir den vad den Ska.
KAN inte Bli, på Något Annat vis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar