fredag 20 januari 2012

Skuggor i ljuset

 
Jag vandrar till de gamla
som inte längre Är
I vattnet speglas himlen
och träden formar ordlös konst
Ett hjärta skymtar fram...
Och kylan kramar benen
och vandringen är lång
Jag vandrar genom tiderna
där många före gått
Tar stegen ned i jorden
en trappa leder fram
till skatter som finns gömda
Jag tar dem i min hand
Och sidorna de talar, ja
de sjunga rent utav!
Och spelemannen blundar
och drar sin serenad
Och snus och kol och ramsor
och botemedel hemskt
Och mänskoöden glimma
och sorgerna de mumla
Allt medan vattnet rinna
i Svartån från de berg
jag söker lära känna
med underström och blänk

Jag är i Saxons arkiv
och hämtar guldkorn till min bok

Bilderna tog jag på vägen dit. Den övre lekt med, den andra som den är. Samma träd.


Och så hittade jag ju en syster, som jag förr bara hört namnet på. Maja Forsslund. En folklivsnedtecknare som var nästan övernaturlgit verksam i länet. Aldrig har jag sett hennes ansikte förr, men nu vet jag att hon föddes på senare hälften av 1800-talet och levde till 1967, tror jag det var. Lärarinna och en stor kulturpersonlighet, hemmahörande i Kopparberg men med långt större räckvidd. Finngården Rikkenstorp i Ljusnarsberg hänvisar till hennes nedteckningar - och jag som trodde hon var från Örebro, då hon gjort så mycket härikring. Det var hon som sade, och andra har sagt det, att tecknar man ned folkminnen får man mycket sorg, då "de kära gamla" är till åren, och träder ifrån... Henne skulle jag vilja träffa! Man får väl göra hennes bekantskap, bäst det går, så här på efterkälken... Inväntar information från Ny Kopparbergs Bergslags Hembygdsförening.

TACK och lov för dessa eldsjälar, från förr och  nu, som väver den väv som är vår historia. Utan den skulle vi vara både frusna och vilsna! För att inte tala om Rötlösa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar