söndag 12 februari 2012

En gyllene sits!

Visst vill man gärna kliva in i denna bild! Ta sparken över vidderna, stanna till och slå sig ned, med februarisolen gassande och tystnaden bidande... Ett värmande renskinn under rumpan, och himlens blåa, oändliga tak. Lite så blev det ju faktiskt idag, när vi for upp till Kilsbergen för att "fånga dagen" - en dag som bjöd på smältdropp i stan, vårkänsla, men ändå ett tjockt istäcke som bar över Kilsbergssjön. Dryga 30 cm, visade det sig, när man borrat för att pröva lyckan med pimpligen. Lyckan för mig, vore väl annars att sitta där, mol allena, utan tider och planer och övriga dagsövningar. Men glädjen av att ha kommit ut, att Sami fick en fisk, och att Torparvännen bjöd oss på ännu en oförglömlig Kilsbergsstund, den värmer länge... Även nu, i kvällens mörker, när jag lite i smyg unnar mig ett inlägg igen... Kanske ett sånt här i veckan, och så något mindre titt som tätt? Eller så... ;)





 




...Och det sista är tråden,
som blir ett pärlband av is,
allteftersom minutrarna och
stunderna går, vid pimpelhålet.
Fiskelinan. Livlinan.
Min son upptäckte det,
och jag fångade det.
Dagens lilla extra guldkant,
av diamant...

Godnatt ¤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar