torsdag 16 februari 2012

Stopp å belägg!!!

Nu går Skam på torra land, sa man förr. Skam, det var ju den onde himself, vars namn man inte fick nämna. Men vad kommer det ifrån? Näcken förknippas ju också med mörkrets krafter. Är det näcken som kravlar sig upp på land och börjar klaffsa omkring bland folk bortom bäcken? Tanken slår mig, när jag delar med mig av min glädje och mina källor här, och någon i nästa andetag klampar raka vägen dit, hem till personen, och skall ha allt det där som jag sökt, och kommit fram till, genom flera ÅRS strävsamt arbete. Mycket märkligt, och inte alls vad jag trodde när jag klinkade ned några rader på tangentbordet här. Jag gör en bok. Det vet alla som är inne här och tittar. Vederbörande skall tydligen göra det samma. Och har dessutom ett fantastiskt och unikt material att utgå ifrån, vad jag förstår. Då snokar man inte upp andras gyllene trådar och håvar in i nästa huj. Nästa dag. Näe. Då går skam på torra land! Och det har inget med den Lede och göra. Man Gör bara inte så. Mot naturen - det var väl det dom gamla menade, tänker jag.

T r å k i g t .

Grinden till mitt Pernilla-land är inte öppen för sådana räder och ändamål.
Min stig är min, och din stig är din. Skall man mötas, skall man göra det öppet, i ljuset.
Inte smyga i hasorna, och lura i snåren. Då får man söka lyckan på annat håll. INTE HÄR.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar