lördag 18 februari 2012

Tystnaden är gnistrande vit som snön

För en dag lyste solen starkare än huvudvärken. För en dag var jag klok nog att ta mig till bergen, avstyra höghöjdsträningen som väl vore önskvärd, och istället hänge mig åt höghöjdsnjutningen. På en spark på sjön, med ansiktet vänt mot solen som lenade och skapade tödropp i skogen bakom oss. Tystnaden var gnistrande vit som snö, och det fans tid, rymd och plats att bara vara för en stund. Tack och lov. För sedan väntade omöjligheter, som ändå möjliggjordes, tack vare denna stund, i detta tysta solvarma vänlighetsrike.  T a c k .   Efter vargspår och lospår kan jag glädjas åt sparkspår!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar