tisdag 20 mars 2012

H j ä r t e r u m

Någonstans i bergen finns ett härbre, fyllt av skatter och låtar, berättelser och stämningar från flydda dagar i denna högst egenartade värld. Från levande stunder av idag. Från hjärtinnerligen kända livsöden. Här finns en vävstol där vävaren väver dag och natt, i dröm och verklighet. Det härbret, det är jag. Nu skall jag ta mitt knyte av sånger och stigar och vandra till en plats där någon väntar på att se. Se och ta del av detta. Se och utröna, om det skall tas till vara. Annars förblir dörrarna stängda. Dörrarna till yttervärlden. Och de inre världarna får fortsätta att berikas, tills den dagen kommer, då lösningen finns. Ett poetiskt sätt att gestalta något som söker en praktisk lösning. Jag är sångbäraren. Vävaren. Vem är dörröppnaren? Nedan en av alla tusen bilder, som ingen annan har. Kilsbergen genom Just Mina Ögon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar