fredag 23 mars 2012

Vad händer vid Gårdsjötorp?

Ja, det kan man undra. Men händer - det gör det i allafall! Det bankas och muras och donas och grejas. Långt uppe bland bergen, i en enslig avkrok, håller något på att växa fram... Vad det blir, vet vi väl ännu inte riktigt. Men kommunen har köpt det gamla Gårdsjötorp, och restaurerar den äldsta torpbyggnaden. Strax intill har stått en nyare byggnad, som sedan brändes ned. Idag står där en sprillans ny skapelse, där taket just håller på att läggas. En uthuslänga har också bevarats och renoverats, och framför allt så har man röjt bort all den skog som planterades på de gamla inägorna en gång i tiden. Lurviga kossor har varit här och gjort sitt, och strax skall det börja spira i de jordiga markerna, hoppas man...

Som synes ovan byter man ut stockar på det gamla huset - det är en firma från Karlskoga som specialiserat sig på byggnadsvård enligt gamla metoder. Det är hängslen och uppstöttningar och jag förstår inte riktigt hur det går till, men ser fram emot resultatet! Om det sedan blir torvtak, ja, då får vi en levande bild av hur det såg ut här i bergen i början av 1800-talet, innan det blev spåntak och sist, tegelpannor. Den gamla murstocken inuti är "lite splittrad", men i det nya huset har en vacker skapelse tagit form, med äkta bergslagskamin och vedspis baki ryggen. En ljus och öppen lokal, som skall rymma... vad det nu blir. Spänningen är olidlig! Kanske kan man ställa sig i bostadskö?
För en tid sedan kom två mindre, färdigbyggda hus flygande, och landade härikring. Ja, de kom faktiskt svävande över trädtopparna med hjälp av nån slags kran. Det ena står en liten bit in i skogsbrynet på en höjd, och det andra är lite mer tydligt med i "gårdsbilden", med klädsam skogsgrön insmältande färgnyans. Det ryktas om järdesgård och spekuleras om lite av varje, men förr eller senare lär vi väl få veta.

Framför allt skall det bli roligt att se när gräset tagit sig, och man får en överblick över markerna. Här kan mycket trivsamt komma att utspela sig framöver, tänker jag! Och vandrar ett stycke mot Lisselängen, Spyrse stenar och andra minnesvärda platser. Bergen andas vår och jag likaså. Underbara tid!  ¤ ¤ ¤ ¤  Pssst! Över 6000 sidvisningar här nu! :) ¤ ¤ ¤ ¤

1 kommentar:

  1. Ja visst är det spännande att få se vad som växer fram mitt uppe i bergen.
    Vilken fin bergslagskamin från Nora.

    SvaraRadera