fredag 27 april 2012

Den första åskan... // Magiska band

Tänkte på honom igår. Ja, mer än tänkte... Det händer väl en handfull gånger om året, att tankarna och stämningarna dras till just denna gestalt. Lite senare hördes den första åskan denna vår. Detta år. Just då satt jag vid datorn och reflekterade mest över om jag skulle stänga av den eller inte. Inte förrän senare på kvällen, när jag talade med en vän, kom vi in på åskan som gått. Och då gick det upp ett ljus... En häpen Pernilla, inför livets alla märkvärdiga synkroniciteter. Han är åsksångare i den stam där jag levde på prärien. Och när den första åskan ljuder om våren, bestämmer medicinmännen datum för Åskmedicinpipans öppningsceremoni och uråldriga, heliga dans...
Band som vävs av sällsamt stoff sträcker sig över världar och jordar och tider och berg. Från folket vid Klippiga bergen, till Kilsbergskanten, där rovfågeln svävade härom dagen, som en kröning av en ofattbar värdefull dag. Jag är Här, men ännu Där. Och några av oss förenades för alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar