tisdag 26 juni 2012

Doktor Krall, Migränmaskinen och Magiskt Vatten

Ni som följt min blogg har ibland fått se mig "vada" i migränträsket alltför ofta. 2-3 veckor i sträck, sgs varje dag, när det är som värst. En av er lämnade en kommentar, ett tips om en "chi-maskin" som skulle vara bra mot just migrän, som jag kunde få låna. Hm... Lite skeptisk till ordet maskin i kombination med människa, altså skulle ngn slags MASKIN kunna lindra, motverka, mota bort, detta envetna monster? Men ja, man är väl beredd att prova det mesta. Sagt och gjort. Jag for dit - det var ingen vild främling, utan vi hade råkats ett par gånger i bergen - och fick lägga mig i den välsignade apparaten. Altså, det är en liten "box" kan man säga, med urgröpning för vristerna. Man lägger sig på rygg och låter fötterna vila på den lilla makapären, å så börjar den vagga. Den gör en rörelse när man sätter igång den, som liksom sätter hela kroppen i rörelse, som en vågrörelse, och det är en mycket märklig, men rätt härlig känsla. Chi, är altså kinesernas (?) benämning på livskraften, som kan stoppas upp och blockeras och orsaka obalans. Det är samma kraft man "frisätter", släpper fram, med hjälp av akupunktur. Man kan själv välja hastigheten och bör väl inte ligga jättelänge. När man stänger av infinner sig en mysko känsla, som kolsyra i hela kroppen. Frälst från min skepsis lånade jag hem underverket i någon dryg vecka - och nu har jag införskaffat en egen. För hör och häpna; sedan jag började med denna, morgon och kväll, har jag inte haft migrän två dagar i rad en enda gång, altså ingen "migränperiod", och mkt mer sällan. Det har kommit när jag har gjort för mkt dagen innan (är ju inspelning nu med allt som hör till och viss anspänning likaså, i kombination med en grundsituation som är milt sagt prövande) och även andningen känns bättre, blodcirkulation, tja...faktiskt hela jag. "Maskinisten" själv kallar sig skämtsamt för Doktor Krall, men det finns en koppling i denna saga som är minst sagt märkvärdig, ska ni få se...

Ni som följer bloggen har säkert också hört talas om "Bäckmansmora", den kloka gumman, botekvinna och jordemor, som bodde vid Lisselängen och som är med i min bok. Det fanns i krokarna en bäck som man kallade Bäckmansmores bäck, men ingen var väl helt bombsäker på vilken denna var. Dock har jag fått fram en källa, som hänvisar till att hon läste sina formler och "kastade knyten" vid en bäck som rann mot norr (särskilt magisk), och bäcken har också ett "vanligt" namn. Ambitiös som jag är, bestämde jag mig för att spela in denna bäck och ha den med på skivan, i anslutning till hennes sång. Torparvännen, olympisk mästare i lokalkännedom in absurdum, räkna raskt ut att det fanns bara EN plats där denna bäck hade någon fallhöjd, dvs gjorde några ljud ifrån sig, och dit skulle vi ta oss, bestämdes det. En granne som har stuga där uppe gjorde oss sällskap. Det var tio år sedan vägvisaren var där sist, och då gick man över en stor kalyta, som nu hade vuxit upp så det var hart när omöjligt att ta sig fram. Bilden ni ser ovan är när vi nästan är hemma igen, och visar MOTSATSEN till den terräng det i huvudsak rörde sig om. Själv var jag blöt halvvägs till knäna av alla surdrog, och knotten festade som aldrig förr, men fram skulle vi. Sedan var det bara att försöka få tyst på den pratsamma och skojfriska torparvännen, så min zoom H2a (som för övrigt tagit sig ett rejält dopp i vallristarbäcken men som torkat upp och återuppstått - ett himmelskt mirakel i sig!!!) kunde spela in bäckljudet. Men när jag skulle slå på den hände ingenting. Slut på batterier!?!?!?! Prövar igen. Inget liv alls. Micklar ett tag och den blänker till; skriver see you later i displayfönstret och slocknar igen. Tandagnissel. NÄR ska jag lyckas övertala vägvisaren (en yngling på ngra å 80) att ta mig hit igen? Det var ju ingen "söndagsprommenad" direkt, även om det nu var söndag. Och hitta kunde man inte, om man inte var "urinnevånare", det stod klart. Men si, bäcken kanske hade någon särskild kraft ändå - eller var det Bäckmansmora själv som grep in? För plötsligt så fungerade den ändå, och jag kunde samla in det strömmande, magiska ljudet sedan mitt sällskap lyckats avhålla sig från fniss och hyss ett stycke bort. "Halleluja-moment"! En suck av tacksamhet och tillfredsställelse.

Tillbaka vid Lisselängen, törstande som efter en 30 dagars ökenvandring, kastade vi oss ned till den svala bäckfåran där bergens godaste vatten flyter fram. Den stora Kartlamossen ligger i närheten, och sedan renas vattnet genom en väldig grusås, och så springer kallkälleupprinningarna - minst sju - fram i denna bäck, där min sagesman Sven så ofta lekte som barn. Grannen Mats har med en utfällbar mugg och vi går laget runt. Man blir ett år yngre för varje klunk säger torparvännen, medan jag sörplar vidare ur mina tacksamma händer. Mitt migränhelvete började 2006 och har tilltagit i frekvens allt sedan dess. Hade jag haft möjlighet att besöka Bäckmansmora, som tyvär varit död i 100 år, hade jag kanske blivit botad. Men är det inte märkligt då, att lindringen från denna helvetesplåga, skulle komma bara ett stenkast från hennes forna hem? Från just Mats, som äger "Lymans stuga", närmstgranne med Änga! Det var så det var. Så märkligt och svindlande. Bara genom mina klagovisor på denna blogg! Själv hämtar han alltid vatten vid Lissebäcken och tar hem till stan. Han kallar det Paradisvatten. Och torparvännen SJÄLV, han bor ju däri. I paradiset på jorden, bland de blånande bergen, som gett mig så mycket.

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Bilden överst i inlägget är från platsen där jag spelade in den kloka gummans heliga bäck. (De vita prickarna är ängsull, som i bergen motsägelsefullt nog kallades svartknöpp, altså knopp) Jag lekte lite, mitt i allt allvar, alla "mästerverk på riktit" som man måste åstadkomma nu, i studioinspelningens tid. Och igår fiskade vi fram ljudet av bäcken i studion, och jag sjöng hennes sång, till ljudet av denna välsignade bäck. Klok-låten. Så kan det gå till, när min dröm besannas!

. . .   S T E G   F Ö R   S T E G   F Ö R   S T E G   F Ö R   S T E G  . . .

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar