tisdag 12 juni 2012

Gråtglad utan tårar // T A C K S A M H E T

Jag vet att jag är med och styr. Att det är jag som sitter där framför skärmen och klurar och skapar, omformar, känner in... Men ibland, när det landar, och blir det det skall bli, blir jag bara så... Helt förundrad och förstummad. En sällsam känsla. För det är något mer. Det är något magiskt när trådar vävs samman, för att skapa en bild av ett liv, som träder fram, sida för sida, ord för ord... Det är som att plocka blommor på en äng. Delvis är det så. Att man går där och plockar, strosar, i all skönhet. Men delvis - och "störstadels" - är det ett himla slitjobb där man ger av sig själv till det yttersta. Och så kommer det där ogripbara... Nåden, den där gåvan, och man sitter där, helt överväldigad och ödmjuk inför det stora man får vara med om. Vara del i. En sådan dag var det idag. Och det kändes i hela hjärtegrunden, som Änga-Kalle uttryckt det en gång =)
Här var hans fosterdotter piga. Hon är också en del av denna sannsaga. Den berättelse jag knyter ihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar