lördag 16 juni 2012

"Livet Blir Till medan vi Lever det" // Visdomsord

Såg ett avsnitt av programmet "Där ingen skulle tro att någon kunde bo" denna regnlördag. Den lugna rösten och de vackra vyerna är ett välbehövligt avbrott från andra "skrän- och skräpprogram" och reklambombardemang... Norge är verkligen rikt på storslagen, vördnadsbjudande natur - som en gång var en del av själva Sverige. Votum & Gullers förlag http://www.votumforlag.se/ som skall ge ut min Kilsbergsbok, har gett ut två fina böcker som kommer ur denna så älskade programserie. Bara omslaget till första boken (syns på bilden här) är något man liksom vill "dricka", ta in i hela sin varelse som ett stop med livgivande klarhet, för att bli ett med denna skönhet... :) Ensamvargen Ola Braanas är huvudperson för dagen - en mångmiljonär som lever ute på en ö i havet, där han i närheten även har restauerat en hel kulturbebyggelse utan ekonomisk vinning. Han menar att pengar i sig är ett överdrivet fenomen i förhållande till lycka. Det är istället förhållandet till barn, natur och kärlek som ger livet verklig mening och innehåll. Han har skulpturpark, musikfestival och fastslår:  "Det är bättre att du lägger dina pengar på KULTUR - på något som varar - än att du spelar bort dem på börsen". Röstar dessutom blått visar det sig... En mkt lämplig ledstjärna för lite vilsekomna konsumtionsförvirrade krafter i samhället, tycker jag. Han delar även med sig av en dikt han skrivit, som är mkt talande och fångar tidsandan de senaste hundra åren. Den heter Mot centrum, men handlar om hur vi i själva verket dras BORT från vårt inre centrum och varandets naturliga, livsrelaterade hemvist, tänker jag:

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Långt bortanför verkligheten
som lysande drömslott om natten
ligger städerna

Som en dammtuss till en dammsugare
dras människan till centrum -
detta verklighetsfrämmande monster
där ingenting skapas men bara förtärs

Så dras vi ut ur verkligheten

medan allt det äkta;

havet, fjället och skogen

upplevs som hotfullt
utanför lyktstolparnas pärlrad


¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Visserligen skapas något i städerna, men det stimulerar främst intellektet, och utgår sällan från våra VERKLIGA behov. Det kan ej heller livnära oss fysiskt, som biologiska, jordsymbiotiska varelser...

Det som först fångar min uppmärksamhet är något han säger redan tidigare.

Livet blir ju till medan man lever det.

Det finns kraft i dessa ord! Och kraften tillhör oss, om vi tillkännager den, tar den. Vi kan inte påverka allt, men vi har ett ovärderligt inflytande över vårt EGET liv. En svindlande tanke!

____________________________________________________________________________

INSIKT: Det jag gillar så med bloggen är att den OCKSÅ "blir till", altså formas, utifrån det där Livet man lever. Den blir liksom en liten summa av vad livet bjuder, på denna brokiga, livsvals-stig.
____________________________________________________________________________


LÄNK TILL PROGRAMMET: http://www.svtplay.se/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar