lördag 11 augusti 2012

Krypande dimmor och bockhorn över Bocksbosjön

Ibland blir man avundsjuk på sig själv! Och jag tror på det där; att se sin lycka och inte bara olycka! Igårkvällse, som man säger i bergen, var det tid för något som inte hänt på långt mer än hunrda år, vid byn Bocksboda. Där hade man på 1800-talet ett vallhorn, ett bockhorn, som vallebarnen på de olika gårdarna fick turas om att ha en vecka var. Och klurig som man är, så tänkte jag som så... att jag skulle vilja förgylla min skiva med sådana toner, just på denna plats, vid sjön som blänker så trolsk där bland bergen. Horngubbe städslades från Spannarboda, några Dan Anderssonrader tonsattes i ett vallhornspreludium och sedan var det dags för inspelning på plats... De första som anlände för kvällens högtidsstund var det vackra svanparet som syntes här i vår. Sedan kom Thomas, och sedan jag. Och sist dimmorna, som kröp över sjön och bar valltonerna långt över nejden... Och så stod jag där, underbart avundsjuk på mig själv! :)

FAKTA: BOCKHORNET ÄR FÖRKOMMET, MEN HADE 4 HÅL, SÅ THOMAS SPELADE SÅ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar