onsdag 3 oktober 2012

Konsten att vara Kulturarbetare // Leva på inspiration och en säck jädrar anamma // Heligt Knyte // Tillvarata sin gåva

Ja, här snubblar man över både det ena å dä andra när man rotar efter en vådligen omkommen yngling i Boxboda. Fram hoppar bilden av luffaren Adolf, som jag förevigade i Arne i Damsäters pärm. Dä ä lite han å ja, känns det som nu. För inte blir man rik på kultur! Jo, man BLIR ju rik, på möten och upplevelser och stämningar och meningar. Men nu är det ju som så att man har en del utgifter, och jobben inom kultursektorn står ju inte riktit som spön i backen. Nä. Så man får försöka skapa dem själv. Å försöka. Å försöka. Å HEJ va dä går trögt, trots en storstilad regionell kulturplan som alla som har mä någe å göra i länet står bakom. I teorin vill säga. I praktiken får man ändå ta sin säck med kunskap och eventuella begåvningar, och ge sig ut på överlevnadsvandring genom livet. Dä ä Glysen å ja. Spelman likaså. Å så den där Adolf, med sina egenhändigt lappade kläder. Varsegod: En liten gnällsymfoni från kulturvärldsrealismens diskbänk, komponerad i D moll.

I veckan skriver jag kontrakt med bokförlaget. Räknar med ett stort förskott och privat limousin! :)
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Vi skänker mening och innehåll för många. Ska finnas men inte kosta, existera i marginalen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar