fredag 30 november 2012

43 årsringar... // Svärta och guld

En tid som borde vara bäddad för glädje, lättnad och stolthet är så långt bort från allt sådant. Så mycket besvikelse och tunga tyngder och omänsklighet var jag aldrig förberedd på. Man är väl aldrig det. Är bara att tugga sig igenom. Genom stormvindar och hagelhelvete. Så otroligt onödigt och obegripligt. Men så är det. Om man vet vem man är och ger sitt allt, kan man inte göra mer. Det måste räcka med det. Och bli lite över, till att vara människa. Obehagligt annars, känner jag. Vara människa är väl ändå viktigast av allt? Mötas och hjälpa varandra framåt. Glädjas åt varandras strävan och mål. 43 årsringar, och den sista är både svart och av guld. Guldringen är extra varmt uppskattad då. Så innerligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar