onsdag 26 december 2012

Landa mjukt // God fortsättning // Drömmen om Agneta

Kära ni. Jag tänkte mig så här. Jag skulle landa mjukt. Landa i min sköna säng, med min sköna bok och sköna musik. Landa i livet och mig själv, medan snöflingorna fridfullt singlar ned utanför fönstret. Man ska akta sej för att ha för fridfulla förväntningar, har jag märkt. Iallafall om man har en unge som har tre gaspedaler och ingen broms. Men - det gäller att gripa stunderna och tillfällena i flykten. Landa mjukt, när tillfälle GES. Inte vara effektiv. Inte vara produktiv. Inte vara presterande. Utan bara... Vara. Någon härlig stund om dan lär jag iallafall landa mjukt. Faktiskt ta en titt i TV-tablån om det finns några pärlor man skall avnjuta, vid sidan av Paradis-asken. Ikväll är det ABBA som gäller. ABBA... Hur jag önskade som barn, att jag fick vara Agneta, när vi tronade överst på våningssängen hos dagmamman och mimade till de Stora Idolerna. Min bror och Patrik med varsitt badmintongtack. Jag och Mari med varsitt hopprep. Och under ytan... en fruktansvärt livsviktig kamp. För Varje gång försökte jag. Jag ville ju så Himlans Gärna få vara Agneta. Men. Den där lilla rultiga Mari, med sitt jättekorta toviga vita hår på ända och två snorsträngar ständigt glänsande under den envisa näsan - HON hade minsann det som Krävdes. Hon var ju Ljushårig. Men egentligen var det nog så här; på den där världsscénen i lekrummet var det nog Björn, Benny, Agneta och Agneta som stod. Stackars Annefrid. Vem drömde om att vara henne?

Sen fanns det ju en annan fördel med att vara Agneta. Man fick ju liksom vara gift med Björn, som kanske var (skägg-)strået gulligare än Benny. Så gällde det ju också att inte bli gift med sin egen brorsa i de där brinnande heta föreställningarna på våningssängen. Hm... Det är sånt här man har tid att begrunda i mellandagarna. När man Landar Mjukt för en underbar stund. Avhandlar Livets stora frågor. Och barndomens kanske Största. Att vara, eller inte vara... Agneta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar