tisdag 29 januari 2013

En dag i kolarkojan // Ro trots allt // (ö)Känd från TV??

Hej alla vänner, kända och okända. Nu skulle jag egentligen vara i bergen, men jag fick bege mig ner, trots att jag laddat med all världens medicin. Det var annan medicin som behövdes, och så får man vackert åka hem. Sånt är livet ibland. Ovanpå detta en tvåveckorskavalkad (hittills) med huvudvärk som blir migrän varje dag utom i lördags, då jag signerade en stund på Lindhska. Igår var dock en fin dag i bergen; ja, alltså vädret var väl inte hänförande, förutom att förra veckans -20 förvandlats till nollstrecket, tack och lov. Och jag, jag skulle bli upphämtad av Tvärsnytt och blev nervös värre, kan jag lova. Men det var bara att kliva in i den svenska televisionens bil och låta sig föras bort mot okända öden. Målet var kolbottnen i Lockhyttan där Kils hembygdsförenings två kolarkojor står, men slutresultatet vet jag intet om än. Minns knappt vad jag sa. Hoppas det inte blev allt för galet. "Nu sitter vi här i kolmilan 'Pernilla'" sade reportern och gav mig lite svindel. Milan är borta och i en sådan brinner man upp. Men visst fanns det en mila här som hette Pernilla, 2009. Det är hon som är med i min bok. Vad ska det bli? Ett slags personporträtt, men ingen gjorde anteckningar, tänk om jag utmålas som jag vet inte vad, för att jag glömde säga något eller logiken föll bort i den allmänna villervallan som för tillfället råder, pga omständigheter jag inte kan orda om här. Nåja. Det blir vad det blir (men kära gode gud låt det bli som det ska ändå. Amen).


Det värsta med att vara med på TV är att man då liksom måste vara med i TV :S Vi satt i kolarkojan och filmade, jag fick prata och hade sån där mikrofonmygga med svart puff som Mia på Grötö har. Här dock inte lika "glammit", men gemytligt, trots allt. Lennart hade ställt in kamin och brasan värmde. Majken hade skickat med fårskinn och en dignande fikakorg med hembakt bröd och annat smått och gott. Eldprovet fortsatte sedan ute, där vi filmade Backlunds Skogarå och Kolargubbe. Det bästa var när de bara filmade mina fötter och jag skulle komma och gå i snön. Det, ihop med lite bilder på brasan och min bok blir nog bra! :p Jag tänkte på Carola som tejpade upp brösten på Guldbaggegalan så de vällde ut och skymde sikten när de avlidna som skulle hedras passerade revy på bildskärmen. På bloggen skrev hon om sin personliga assistent, som tejpade och höll ordning på kläder och tingel tangel.



Så var det väl inte för mej på min TV-inspelning direkt. Jag hoppade in på Myrorna för att försäkra mig om att jag hade något mot polarkylan i bergen (som ju nu tack och lov uteblev) och fick med mig ett par örhängen därifrån också, som prydde sångerskans öron vid filmningen. Ha! Same same, but different. Jag om någon skulle väl behöva en personlig assistent. Och då menar jag inte en som håller reda på min kalender (jo tack förresten!) och kläder och ögonfransförlängningar(??) utan kanske en sån där som är som ett extra förnuft när det egna strejkar av överbelastning. "Nej det där ska vi nog klippa bort" säger min personliga assistent, när jag far iväg i någon berättelse jag väl inte tänkt berätta. Och så det där att hålla reda på vad man EGENLTIGEN ville säga. Ack å ve...

Men sen är det tid för min Egen Tid. Det trevliga TV- folket skall fara mot civilisationen och jag lastar ur min lilla packning samt kollar att mobiltäckningen är ok innan de ger sig av. Jag skall få avnjuta en lång härlig stund ensam i kojan med mig själv och mina tankar, och min nyfödda bok. Låta allting sjunka in, är det tänkt. Drömfångaren jag knåpade ihop vid förra milan fick följa med, för nu ska den till stugan i bergen och får mellanlanda i kojan med mig, där den hänger och trivs i en vrå. Trivs gör jag med. Kängorna får stå på värmning framför kaminen, kaffekorgen bjuder på förfriskning och återför lite energi. Bara-Vara-Tid. Den som vi alla behöver så väl. Allra helst jag...

Värmen väcker fjärilen.
Den fladdrar upp ur sin
vinterdvala och visar mig
att ett livsmål på vägen
faktiskt är nått
En dröm är besannad
som drömts så länge nu
Livsödet har flätat samman
mina visioner och ambitioner
och det blev något påtagligt
av allt tillslut.

N j u t .

4 kommentarer:

  1. Fjärilen med hjärtat var härlig liksom spisen med kängorna- rustikt!

    Har funderat över att det är komplicerat i andra språk att symboler kan ha olika betydelse beroende på sammanhang. Kom sedan att tänka på symbolen hjärtat som kan betyda kärlek eller dass beroende på var den sitter! Jens Råberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. .. ja Jens .. finns det hjärterum så finns det stjärterum .. eller hur är det nu man säger .. <3

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera