torsdag 17 januari 2013

Glesbygdsservice: Bokleverans på spark i bergen

Ut ska man väl, hur ofrestande det än kan vara, med huvudvärk och snötröghet utanför knuten. Men men... Man gräver fram en spark, som är oinvigd trots tre år bakom en tall vid stugan (skyll inte på mej!) och knagglar sig iväg längs den oplogade skogsvägen. Hund blir glad - lite "action" och fart (nåja, men fläckvis!). Väl framme vid Emilalogen och bilen konstateras att snöplogen inte banat väg till Hyttebacken, och två fastningar i den där eländesbacken får räcka för denna säsong. Snart faller mörkret. Ändrade planer: Mot Getdalen! Jajjamensan, och här är det ju lite plogat för ett tag sedan. Susar genom Bocksboda by och utför en evinnerlig backe som inte kan bli nådig på hemvägen... Tänk inte på det nu! säger mitt överhurtiga sällskap (och då menar jag inte hunden) men jag tänker på det nu. Fläckvis. Uppförsbackar är det värsta jag vet. Underligt då, att bli så biten av bergen - de är ju liksom inbyggda här.

Å så upp för backen vid Rolf Pettersson men den är bättre, mera tvär och tydlig, avklarad på en arg liten stund. Förbi stugan där Ivar Ludnström satt och ljög så han trodde sej själv. Nej förlåt, nu blev det fel. Han kunde ju inte hjälpa att han trodde på hjulormar och annat skrömt, det var väl omgivningen som var i otakt och inte trodde på den gamle. Ödegården med den fina snickarboden, spark spark, här blir det lite fart! Bara dom är hemma nu... Juleljus skymtar, kanske hemmaljus också. Jo! Det blir bokelverans vid dörren, till Getingdalens krukmakeri och glada, överraskande miner. Gizmo var med vid milan som dokumenteras i boken, och jag fick en ursäkt att inte vända tillbaka till brasvärmen vid logen direkt. Backen hem går ändå på någe vis, vi möter en vandrande bybo och byter några ord, medan skymningen faller. När sparken nått stugan är det mörkt. Klä av sig, tända ljus, fram med filten och fåtöljen till brasan... Försjunker i allt som har blivit och är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar