söndag 10 februari 2013

Migränfestival istället för Felanfestival // Aboriginkonst

Nä-ij det blev ingen Felan-festival för mig, pga en fyra veckor lång Migrän-festival istället, som jag är tvångs-inbjuden till. Men fick faktiskt en fin kväll ändå. Imorse hade jag turen att hamna mitt i Aboriginernas drömvärld. Enligt deras synsätt skapades världen genom sånger och drömmar (min egen snabbtolkning och översättning) och de målar landskapen samt hur de är besjälade på ett helt eget vis. 40 000 år gamla klippmålningar...

...som får Pernillahjärtat att brista av skönhetsrörelse ända in på djupet. Jag kan inte förklara varför jag tilltalts så starkt av klippmålningar och ristningar i hela mitt liv. Det tidlösa. Behovet av att kommunicera och uttrycka det där som ligger strax under ytan och invävt bland stjärnorna i den oändliga rymden omkring oss... Besjälad konst, med mening. Ritual. Sammanhang. Och så länken Människa-Natur. Skapelse. Ja.


Det är väl just avsaknaden av denna, som gör att vi i nutiden kan skövla sönder vår egen moder. Jorden. Den förlorade känslan av ansvar, samexistens, hur vi i våra ben och blodbanor är evigt förbundna med dem som gick före och dem som skall komma efter. Vad lämnar vi efter oss för framtiden att häpna och känna vördnad inför, 40 000 år från nu? Är det ens möjligt att leva här då?

http://www.svtplay.se/sok?q=Aboriginernas+konst



Där vi ser penseldrag och fria fantasier, ser de vattendrag, berättelser, skapelsekväden, ätbara växter och botekraft. Det som för våra ögon är vita intetsägande fläckar kringvävda av inrikata mönster, är för dem livskartor till de vattenhål som säkrade överlevnaden för förfäderna i tusentals år.






Detta är bara en av alla de konstnärer som porträtteras i dokumentären. Judy Watson. Jag googlar fram ett lapptäcke av liv, minnen och besvärjelser, tolkningar av en annan tid rakt in i den som är nu, så själlös och symbollös. Men här lever symbolspråket starkt. Det lever och bultar och vrider sig i dessa målningar, på barkstycken, väggar och i alla dess former. Det kreativa letar sig ut, finner vägar, så som också människan måste göra. För sin överlevnad. Själsigen, och kroppsligen. Förlorad kunskap har vi inte råd med. Det är ju DENNA som är värd att tillvarata! Insikten om vårt innersta väsen och relationen till den plats som är vår på denna jord.

Hur ser DITT Lapptäckte ut? Det du lämnar efter dig till kommande generationer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar