söndag 5 maj 2013

Mitt Vårtal // Dormens valborgsfirande, södra Kilsbergen

K I L S B E R G E N ,   T I D I G T   1 8 0 0 - T A L
När våren kom började det sjunga i markerna...
Småfåglarnas första trevande strofer
var till en början som en skälvande, flyktande dröm
Var det verkligen tid, för ljusets och växtkraftens inträde?
En lisa och välsignelse för vintertrötta själar

Svanesträcken drog förbi på snövita vingar
sökandes sina visten i nordan nejder
onåbara för markens och bergens folk
Traneropen  stod som pelare av urtidskväden
över ödsliga mossar, åsar och dalar
Liv! ropade de. Nytt liv!
Pånyttfödelsens tid var inne

Lenväder, efter mörkermånader av obarmhärtid köld
Den årliga kampen för överlevnad, då förråden skulle mätta
tills grönskandets solvarv och dess arbete tog vid
Uppbrutna tegar befriade sig från snömassorna
Björnen i sitt ide väcktes ur sin sömn
Det var tid, för det Stora Uppvaknandet

Och anleten som varit bleka, nåddes av värme
och efterlängtad sol, på tun och längs stigar mellan fähus och bodar
Bäckar svämmade över, forsade och dansade;
allt som bundits upp i snökristaller och is
blev till vatten och liv. Flödande liv.

Längs vattendragen stod hyttorna, som fick sin livskraft därur
Pulserande livsådror, som genom vintern framburit bergens folk

Vintervägar var inget annat än frusna mossar, sjöar, älvar...

Härdade män; familjefäder, torpare och gruvarbetare
färdades på dessa med kolryssar och rotslädar fyllda med malm
I ryssarna bar de också drömmar för de sina
och osynliga minnen av kolarnätters vak
Timmarna ikojan, ljudet av klubban när den med manskraft, tyngdkraft
och månne andra krafter, som blidkats och krusats av hävd och tradition,
dovt landade på den svarta kulle som var milvaktarens Allt denna evighetstid
och som Krävde hans allt, av kunskap, rådighet och uthållighet

Här förde de fram sin last för att bärga frukten av sin möda
Hästar och oxar stretade och svettades
Andningsmolnen srod som skyar kring frusna mular
och svärjande karlar - till äventyrs stärkta av ogudaktig dryck
Omkring dem alla stod den himmelska klangen
av forornas pinglande silvertonsklockor
Tillsammans bildade de vinterns och arbetsmödans sång
genom mörker och månader av enträgen kamp

Med våren kom en annan, mera löftesrik sång. Livets sång.
Bland blåsippa och hästhov och bobyggande småflyn
fick vinterstela ben sträcka ut sig i nya sysslor, byk och översyn
av järsgårdar kring inägor, sedan tiden då det varken bar eller brast
avverkats på vedbacken, där manfolken stäckte skräp och vässte stör,
förberedande för vårens återtåg

När så ljudet av skällekon
för första gången smyckade skogsbrynet,
förebådande nya tider, uteliv och vallgång,
då kände både gammal och ung själva livet spira inom sig
De gamla hade i sin tid gått med djuren på skogen, och som alltid
var det barnens lott att freda dem från rovdjur och oknytt i markerna

Korna, de högt älskade och värdesatta, smått heliga i sin förmåga
att skänka liv och trygghet för de fattiga, barnrika torparfamiljerna,
satte av i språng över lagårsbacken mot de ändlösa skogar
som den närmaste tiden skulle vara deras bete, vildmarkshage och 
svampletarnejd - det sista till hemfolkets ständiga förtret

Hem till kvällsmjölkningen skulle de förståss,
men länge skulle deras mångstämda skällor sjunga sommarens sång
till vallhornets ordlösa vemodsmelodi
i de marker som våren förlöst och väckt till liv

När det kullrande ekot av markfåglarnas spelfester
rullade fram likt dimman i gryningsens timma,
visste man att naturen påbörjat sin eviga parningsrit
Allt skulle förökas, fröjdas och fullbordas

För dörren stod månader av arbetsgöra för Kilsbergsfolket
Men denna tid, denna vårens och pånyttfödelsens frodiga tid,
kände de alla att Allt var möjligt, under den himmel
som en gång skulle uppenbara vidden av sin härlighet
för dem som i jordelivet strävat därunder

När våren kom, och varg och skrömt och tvivel eldades bort
med det gamla och uttjänta i sprakande bål
av livsmod, trots och obändighet,
bereddes en väg för Livet att återta makten
över de mångtusenåriga, grånande bergen

Dessa eldar är en obruten länk till dem som gick före
Vi tänder dem än idag, för att komma samman och fira
ljusets eviga seger över mörkret
I våra sinnen, vår natur och i vår värld

Ikväll vill jag att vi skänker dem som gick före oss
en tacksamhetens tanke
För utan dem och deras kamp, möda och tro
skulle ingen av oss finnas här idag

När våren kommer, sjunger det i markerna
- och så gör också jag...

D Ä RE F T E R   S J Ö N G   J A G   U T   I   V Å R   H A G E   I   F O L K T O N
S A M T   E N   E G E N   T O N S Ä T T N I N G   A V   D I K T E N
D E T   Ä R   V A C K R A S T   N Ä R   D E T   S K Y M M E R . . .

 B I L D E N   Ä R   F R Å N   D E N N A   P L A T S ,   D E N N A   K V Ä L L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar