måndag 12 augusti 2013

U R K V Ä D E // Likt en bön

Ur  Aftonland      av Pär Lagerkvist

Du som fanns före bergen och molnen
Före havet och vindarna
Du vars begynnelse är före alla tings begynnelse
Och vars glädje och sorg är äldre än stjärnorna
Du som har vandrat evigt ung över vintergator
Och genom de stora mörkren mellan dem
Du som var ensam före ensamheten
Och vars hjärta var fullt av ängslan långt före 
något mänskohjärta – glöm inte mig

E n   b i l d   s o m   t o g   s i g   s j ä l v . . .   n å g o n s t a n s   i   D a n   A n d e r s s o n - l a n d . . .
















Jag väver min väv inför konserten på lördag, mellan allt annat som ska knytas ihop och fixas i hela vida livsväven, av praktiska ting, relationer och planer och stipendieansökningar och registreringar och mejlkrångel och gud vet allt för att inte tala om tandvärk och magsvid och annat oönskat, blandat med det mest önskade av allt... och så möter mig orden, när jag söker efter en annan av hans dikter, som jag skall sjunga på lördag, tonsatt av Esbjörn Hazelius... Jag njuter redan.
Tar ett kliv ut, i den Tidlösa Oändligheten.
Lägger mig att vila
i ordvävarens kosmiska hängmatta
Uppspänd mellan det fysiska 
och det formlösa
Det sedda och det anade
Det närvarande och det Bortomvarande
Med ett fäste av tillit i båda ändar
Lika avgörande som de är för allas våra liv
Just där emellan
i vad indianfolken kallar
Det Stora Mysteriet...
Det är Där, man kan finna
p e r s p e k t i v e t


En till bild som tog sig själv, genom en springa i trollsländebryggan med vattenspegning och himmel... Att stiga ner är att stiga upp...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar