fredag 27 september 2013

Helig mässa för bokstavstrogna i Göteborg // Jag var där!






Är MYCKET stolt över att jag bestämde mig för att färdas lätt. Således ingen kamera med mig, men väl framme knäpptes denna bild (ovan) med mobilen. Sedan har jag lekt lite hej vilt fram på småtimmarna... (Flaggorna och husen och MÄSSAN-text var där från böjan) Vi talar om Stora bok- och biblioteksmässan i Göteborg, förståss. Jag tvekade länge och det kändes både bökigt och långt bort i fjärran. Har det ju si och så med hälsan men bestämde mig till sist ändå; Har man nu gett ut en bok så ska man väl även dyka in i denna värld. Jag slog till och bokade första klass, och förlaget stod för övernattningskostnad. År och dar sen jag åkte tåg, och numera var hela tåget i klass med första klass - dock härligt med utsikten från andra våningen, med ett fagert Sverige som breder ut sig i all sin rikedom, medan tankarna far, vilar och drar... Resan tog bara 2 1/2 timme och det var nästan lite snöpligt, att man inte hann landa och koppla av en längre stund, när det nu var så enkelt och smidigt, ljudlöst och härligt...
Bara Göteborgs vackra centralstation kändes som att komma till ett annat land. Hm... Jag har nog varit extremt "lokal" och bunden till mina berg dessa år... Fick hjälp av en supertrevlig värd med spårvagnsbiljett och så bar det av...














STORT ÄR BARA FÖRNAMNET. MYLLRANDE ETT PASSANDE EFTERNAMN.
Själv hade jag behövt GPS för att lotsa mig fram dit jag ville - hälften av tiden tycktes gå åt till att brottas med den där översiktskartan och pyttepyttesiffror som visade allas monternummer. Phu! Torsdagen och fredagen är vikt för branschfolk, och klockan 14 på fredagen släpps allmänheten in. Mitt första mål var Sveriges Hembygdsförbunds monter, där min bok skulle säljas och exponeras, även om något knöl i nomineringsförfarandet verkade ha gjort att den föll bort i resonenanget gällande årets hembygdsbok. Synd!!! Men jag får ju leva på all den fina respons jag fått av alla läsare, från akademikerhåll till bergsborna själva, män som kvinnor, okända och kända... Och så alla fina recensioner och omnämnanden. Önskar fortfarande att NA ville skriva en riktig recension om boken - lyckades ju få dem att recensera skivan iaf. Men jag tycker boken och det arbete som är nedlagt förtjänar en riktig bokrecension, omorganisationer och nedbantningar till trots.



Här är det på sin plats att nämna att bilderna i collaget ovan samt bokhyllan hämtats från nätet. Detsamma gäller bilderna i de två collageremsorna nedan, vilket väl kvaliteten vittnar om...

Votum är förlaget som gett ut min bok (senare Votum & Gullers förlag, då de köpte upp "moderbolaget" i år) och deras monter utmärker sig genom den svarta bakgrundsfärgen på väggarna och så en grön "gräsmatta" för att symbolisera den natur som ligger till grund för i stort sett alla deras böcker. Det är ett fint sällskap man är i!! Och det var just förlagets mingel på kvällen som blev den avgörande faktorn; kl 18 när portarna stängts bjuder många in sina författare, fotografer, formgivare, säljare och andra samarbetspartners, för att språka och råkas samt äta och dricka gott.







Själv råkade jag dock fastna i så himla givande möten och samtal med Släktforskarförbundet att halva minglet redan avlöpt när jag hittade dit igen, och lika bra var väl det, för det var så packat med folk att man knappt kunde ta sig fram. Ingen av förlagets "gammlivs- eller gammfolkskildrare" fanns på plats (Hästmannen, de småländska bröderna m fl), vilket hade varit roligt för mig mot bakgrund av mitt eget arbete. Arbetet är både ensamt, men rikt på möten. Årets stora lansering var en bok där en fotograf fått inre bilder av sommarpratarna och omvandlat dessa till foton i en bok. Jag mötte även författaren till Pilgrimsträdgård, boken om Göta kanal och så uppstod ett härligt samtal kring en doktor i marinekologi från Tjörn som visade sig kapabel att fånga helt osannolika undervattensbilder, vilka publicerats i boken Livet i strandkanten.



Man tror liksom att både varelserna och dess skepnader är ett enda hitte-på. Vill ni ha en bok att förundras över, när det gäller skapelsens makalösa mästerverk - Köp! Även för barn. Lars-Ove Loo i sin tur tipsade mig om en professor i Etnobotanik, apropå läkekonst bland kloka gummor i vårt land och deras kollegor genom tiderna i mera fjärran länder. Intressant! En ivrig och språksam nakenbadare livade upp och hur det nu kom sig blev en badkrukas bottenskräck (Jag, tänk slem och klibb som man inte ser och vet vad det är) ett av kvällens teman i den lilla pratklicken. Till skillnad från nakenbadsentusiasten stod marinekologen iklädd jacka medan jag själv kände mig som om jag befann mig i tropikerna. Förlagsfolket hade trollat fram italienska delikatesser och vin, och berättade att man får avhysa en hel del överförfriskade icke inbjudna personer dessa aftnar...


Sedan väntade nästa äventyr - att ta sig till stugbyn meddelst spårvagn. Beväpnad med ett 5-resorskort och instruktioner om min destination klarade jag även detta moment, för att sedan traska i kolmörker längs skogskantad vägslinga upp mot Lisebergs stora övernattningsanläggning. Vid det laget var det mjölksyra och fotvärk och trötteri i hela huvudet, och därför var det obeskrivligt ljuvligt att till sist få sjunka ner i en Carpe Diem-säng sedan diverse missförstånd retts ut och jag fått femstjärnigt logementerum istället för timmerstuga (som gick till någon annan i villervallan) och så kunde den nybakade författaren andas ut. Tv på rummet, matsal med kök, allt du kan önska...

Och så en kunglig frukostbuffé som start på en ny dag - lägg märke till kaviartubanordningen! Här gäller det att ej lida av beslutsångest, bland alla sorters flingor/musli, bröd/kex... Även om jag är helnykterist krävs det lite återhämtning efter en sådan dag, men så fick jag syn på ett superviktigt seminarie i programmet och satte av i högsta fart mot spårvagnen igen...


Nu var det dubbelt så mycket folk och därmed dubbelt så trögt att ta sig fram, och så lite felpekningar kors och tvärs och grym motionsrunda med packning på axeln... Så mycket att ta del av, och så begränsat spelrum för mig, utifrån tid och hälsa. Ändå gick det bättre än jag trott! Hembiljett var bokad till kl 14, dvs samma klockslag som allmänheten vällde in. Man irrar runt och i varje litet mässhörn sitter en Jan Guillo och mässar med en mikrofon, Ranelid klämmer i på sitt håll och mitt emellan dessa "speakers corners" med några sittande åhörare rör sig den stora massan åt alla håll, med ett sorl som ändå var uthärdligt för mig med min tinnitus, med hjälp av öronproppar mesta tiden. Som synes på bilden fann jag en liten "björkdunge" mitt i vimlet, bland tv-kameror och myriader av böcker och folk. Tiden halkade iväg i stora språng utan att jag knappt hunnit nosa på övre planet, men jag bestämde mig för att glädjas i det jag fick gjort och återvända hemåt med både hälsan, orken och tinnitusläget i bästa möjliga skick. En satsning som gav bästa möjliga utdelning!

Summa summarum: Många bra kontakter och direktmöten med personer rakt in i de sammanhang man vill synas och vara med i! Jag lämnade en bok till Books and Dreams, ett bokmagasinkoncept med events där läsare får möta författare och annat skoj, lämnade CD till Bengt Berg vid Heidruns förlag (Värmlandsavdelningen) som har författarcafé på sommaren, CD till ansvarig för den alternativa musikfestivalen Utmarksmusiken på en fäbod ovanför Sysselbäck, samt CD till den nystartade nordiska vistidningen som lanserades på mässan, Bok till Sveriges Släktforskarförbund som kan sälja den i sin nätbutik Rötter och tyckte mitt Kilsbergsverk skulle vara ett bra tips till den nya redaktören för deras medlemstidning. Här lyckades jag också värva en världsstjärna till min referensgrupp; superproffs från Linde som skrivit flera släktforskarböcker och kan just det jag behöver veta gällande mantalslängder och gårdsforskning för mitt Vallristarprojekt!. I Riksarkivets monter "råkade" jag språka med själve chefen för hela baletten i Uppsala, varpå jag inbjöds att komma och föreläsa och sälja min bok i vår och lämnade ett ex till deras bibliotek, En stor bokklubb visade stort intresse och jag fick kontaktuppgifter för vidare diskussioner (beroende på upplaga och skede tänker jag själv) och så lämnade jag boken till redaktören för URs TV-serie En bok, en författare och fick en bra pratstund. Tidningen Land... Många roliga kontakter om att komma och sjunga och berätta och sälja bok på lite andra håll - trådar jag kan ta upp i sinom tid. Tanken var tidigare att gå ut lite mer på riksplanet med verket till hösten, men nu måste Vallristarprojektet och min ettåriga tjänst få stå i första rummet, även om boken är en berikande följeslagare, även där. Skönt då att få göra en liten "räd" koncentrerat till ett pulserande dygn i Bokmässans rike, trots allt, och på sikt kunna skörda vad detta kan ge. Tänkta kontakttrådar samlade i ett nystan på en och samma plats. Boken med dess musik och de berg som jag däri besjunger är ändå tidlös och blir inte inaktuell.  
Man måste räcka till där man står, innan man kan sträcka sig utåt.

Två författarinnor har berört mig starkt detta år, och deras uppmärksammade verk har flera beröringstrådar med mitt eget. Båda hade seminarier men inte inom min tidsram, så jag lämnade varsin bok till deras förläggare, som var fulla av lovord över min "lilla" skapelse, och lovade överlämna. Att skriva böcker ÄR ett ensamt jobb, även om man i sinnet umgås med dem man skildrar, må det vara ur gångna tider eller den närvarande. Jag är glad att jag tog språnget ut, och när jag kom hem frågade jag mig vad min bok står för, för mig. Vad den säger om mig. Den kanske säger mycket, om mina värderingar och tankar, intressen osv. Men för mig var det ett ord som steg fram, och som har vunnit över alla prövningar och hinder i livet som nästan ingen vet om. Det ordet är 

 K A P A C I T E T . 

Vi ser inte alltid utanpå, vad människor bär på inuti. Vilka världar som ryms inom dem, vilka gåvor, vilken längtan. I Blå Bergens Sång har jag tagit det osedda och gjort det synligt. Allt detta ryms i mig. Innanför den ni tror er se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar