onsdag 18 september 2013

Ödets ironi // Vallristartankar // Förvillande lockrop


Idag ska jag förbereda för fältdag i Kilsbergen på vallristartemat, med länsstyrelsen m fl. Söker på youtube efter någon välljudande vallåt att inspireras av under arbetet vid datorn innan jag ska ut i markerna och så småningom till kolmilan ikväll för sista samkvämet med kolbullar, bokförsäljning och levande musik. Hm... Får till min förvåning en hel del bidrag från Moderaterna, som väl inte gjort sig kända som några boskapsvaktare av större mått, historiskt sett - även om man i efterhand försökt förändra historien i partiprogrammet med ett oblygt tillskott av fiktiv solidaritet och jämlikhet med sådant samhällsskikt, och rent av haft mage att kalla sig "arbetarparti". Jomän. Det är Vallåt från Jämtland och Val(-)låt från Moderaterna. Och jag som är en associationsrik skaparsjäl kan inte låta bli att tänka; Hm... Hur låter moderaternas lockrop? Ruuut!! Rooot!! Och så: Uuuuut! Schaaas! Ofärdiga jagas bort från flocken, likt ovälkomna rovdjur man inte vill föda och ser som en styggelse, en belastning. Men det var ju ABSOLUT inte det här jag skulle skriva om. Nä. Men livet tar sina egna vägar och jag hänger med. Klappar på porten till vallristarnas rike, fattigt som det var, men ändock; levande. Verkligt. Förankrat i de marker där vi människor tillsammans med djuren haft vår hemvist. Fotot är från Dalarna, bearbetat av mig så ristningarna framträder bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar