onsdag 2 oktober 2013

"Att vandra ensam i skogen är en del av vår identitet"

"vilken tolerans ska vi ha för det som blott existerar för sin egen skull, utan att vara människans sällskap, dragdjur eller slaktboskap?"

Mobilfoto från vår vandring längs Göljestigen i Kilsbergen nyligen





I dagens Aftonbladet finns en krönika om rovdjurspolitiken, skogen och människan, skriven av Peter Kadhammar. Miljöminister Lena Ek vill halvera nuvarande antalet rovdjur, och menar ändå att de då har en gynnsam bevarandestatus. Detta så de inte ska störa människan och inkräkta på hennes oinskränkta rätt till eget revir. Sista delen lyder:


På ett annat plan handlar propositionen inte om vargar och kungsörnar, utan om oss. Vilket är vårt förhållande till naturen? Omvärlden? Till allt det som inte är direkt nytta, och som kanske bara finns för sin egen skull?
Och vilken tolerans ska vi ha för det som blott existerar för sin egen skull, utan att vara människans sällskap, dragdjur eller slaktboskap?
Sverige är en av jordens glesast befolkade platser. Vi har 21 invånare per kvadratkilometer.
På en lista som rankar världens länder efter befolkningstäthet hamnar vi på fjärdedelen längst ner. De flesta av oss är glada för det. Att kunna vandra ensam och ostörd i skogen är en del av vår identitet.
Jämför det med Bangladesh som har 1 049 invånare per kvadratkilometer.

I Bangladesh finns tigrar. De är utrotningshotade. Om de försvinner bör ingen bli förvånad. Människan har för vana utrota de större djuren.
Det går i dag en kungsörn, björn, varg, järv eller lo per 68 kvadratkilometer i Sverige.
Ett rovdjur på 68 kvadratkilometer.
Regeringen tycker att det är för mycket. Miljöministern anser att rovdjuren tränger ut människor och boskap.
Lena Eks proposition är inte bara ett politiskt förslag om hur rovdjuren ska hanteras. Den är också en indirekt berättelse om vår gränslösa girighet.


Hm... Är det verkligen rovdjuren som tränger ut människan? Är det inte tvärt om?

Å andra sidan satte jag mig igår i bilen just som en samisk konstnärinna skulle till att berätta om sitt gestaltande arbete, och vad gruvnäringen och prospekteringen i norr åsamkar naturen för sår. Hon berättade om sina inspirationsvandringar, som dock numera var begränsade då flera hade stött på björn i hennes tidigare vandringsstråk. Själv sjunger jag ju vart jag än går, i affären, skogen och bergen, har jag märkt -  vilket ju är effektivt om man inte vill stöta på björn. Men de får gärna finnas. Bara inte just där JAG är.





Björnen är dock för mig ett undantag - med denna ska man vara vaksam och där finns en viss fara för människan, även om det oftast krävs en provokation och konfrontation för att vara potentiellt farligt. En fara som vad gäller vargen endast är verklig i sagans värld, eller under extremt ovanliga omståndigheter (rabies/svält/socialisering med människor). Hm... Jag som tänker mig upp till Dalatrakterna för att uppsöka vallristningar, lär ju få ta med mig min sång och låta den klinga även där, så björnen kan jämka och lämna fri lejd till en människa som vill utforska sin faders födelsetrakt och sitt hemlands rika kulturarv.

1 kommentar:

  1. Ett problem är att vargen inte är jämt fördelad över Svea rike - utan ihoptryckt i en liten del av landet.
    Det går inte att jämföra vargen med utrotningshotade djur som tigern - vilket vargen verkligen inte är (finns ca 2-300000 individer i värden av den ras som den svenska tillhör).

    Ofta framförs argumentet att det inte finns några dokumenterade vargangrepp i Sverige på 150 år. Då ska man komma ihåg att vi heller inte haft några vargar i Sverige på 150 år - så den statistiken säger egentligen ingenting. Den 28 augusti höll livet på att få ett snabbt slut för en 16-årig kille i Canada här han var ute och tältade - till följd av ett vargangrepp. Flertalet vargangrepp mot människor finns dokumenterade senaste året runtom i världen. Alla som inte blundar för sanningen måste naturligtvis inse att detta även kommer att ske i Sverige - frågan är när?

    Så att vargangrepp bara existerar i sagans värd - det har du fått om bakfoten Pernilla!
    Men att vargen är ett fantastiskt rovdjur - det håller jag med om. Ska vi ha en levande landsbygd i Sverige där unga människor vågar satsa på att leva och bo så måste även vi ha något att säga om saken.

    Så med all respekt vill jag säga - låt oss bedriva en seriös förvaltning av vargstammen liksom vi försöker göra med björnstammen, älgstammen osv.
    På så vis frigör vi ekonomiska resurser för svenska skattebetalare. Skattepengar som jag som naturvän gärna ser att vi satsar på att försöka rädda utrotningshotade djur i som finns i Sverige - t.ex. myskoxen, vissa hackspettar, och många groddjur.

    Väl mött/ Viktor

    SvaraRadera