onsdag 30 oktober 2013

Svindlande givande dag // I have a Dreame







































Migränsvit en vecka snart, med en enda dags uppehåll :( Hävde mig iväg uppåt bergen ändå - det fick väl ge med sig, och det gjorde det, till sist. Skulle avtäcka en ristning som skulle få torka i det gynnsamma vädret, inför täckning med specialmaterial över vintern - ordination från stenkonservator. Så skulle fyra förstorade A4-papper knåpas ihop till en enda bild på hårdpapp och baksidan fick prydas av samma motiv, från ett annat håll. Norrgårdsbacken, som den såg ut för snart 100 år sedan. Sedan tog jag den till Gatfallet, backens startpunkt, och fick dit hela laget från Vuxam som sedan några saliga veckor tillbaka rensar upp och gallrar mellan Bocksbosjön och vägen så det blir så grannt som i forna tider, nu sedan dispensen äntligen blev klar. Häpna beundrande blickar; var det verkligen samma plats? Jo, en pittoresk skrantbacke med hölada och järsgårdar, sluttande slåtterängar och så Norra gården tronande på toppen, med vida utsikt mot de blånande Hälleforsbergen, Bocksbomossen, och den ringlande trollska sjön... I HAVE A DREAM. Att vägen skulle bli så fin är det många som drömt om. Men Min Stora Dröm Består; att någon gång få raka ren den där Norrgårdsbacken från skräpskog och öppna upp för forna vyer och tidlös människokärlek till det där undersköna, vackra, som kallas N A T U R . Vem vet... Drömmar kan slå in! :)



Ovan: Utdrag ur min bok Blå Bergens Sång. Om du klickar på bilderna kan du se dem större.
Det är alltså samma plats som överst, sedd från motsatt håll, dvs utsikt från Norra gården i Bocksboda.

Ja, kunde min bok med sina ca 1350 bilder på 512 sidor och 24 sånger bli klar, så kan allt hända! :) Bäst som jag stod där kom nya pistmaskinföraren på inskolning - han som ska preparera skidbanan som korsar denna fagra vy. Innan avfärd hade jag lyckats förmå en gammal Kilsbergskännare att nedstiga i källaren för att frammana de bilder på vallristningarna som kan finnas där. Så blev det värmande brasa och lunch i stugan, en stund av stilla ro och landning i livet medan solen stilla silade in genom fönstren och drömfångarens väv skymtade fram bland blommande växtgirlanger. Upp igen! Ut på skjutfältet, till en sten som behövde ses efter. Ringlande vägar som aldrig tar slut. Far jag vilse får jag ringa torparvännen. Finner det jag söker. Gör det jag ska, och styr hemåt igen...






















...med denna vy för ögonen. Ett stopp vid Höga forsen. Ett annat vid en annan sten. Ja, ristarsten så klart. Och så kyrkstenen, som bäddas in med lite luftighet ikring inför kommande regn och riktig vinterbädd. Kan inte låta bli att speja efter stenen i Getdalen som sägs försvunnen. Lämnar några papper till kartritarstjärnan som är till skogs - kanske får han någon ljus idé. Svindlande givande dag skrev jag i rubriken, och det har att göra med vad som hände när jag kom hem, men det är liksom lite för svindlande för att pränta ner här och nu, bara så där. Så ni får nöja er med det. Svindlande :) När ett plus ett blir... typ 45!!! Och allting öppnar sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar