onsdag 13 november 2013

Gonattsång för Kyrksten' // Bergsprängare och kolarbesök

ÄNTLIGEN kom verkligheten ikapp den där stora gula solen meterologerna haft på väderkartan de senaste veckorna men bara flyttat fram... Denna utlovade sol ville äntligen infinna sig och det var dags för Stora Kyrkstentäckardagen. Samtidigt var det dax för den första projektrapporten. Dagen innan blev det redovisningsbesök och kvitton i stan, och sen upp i bergen med regnvåt luft, för att rensa i vegetationen kring stenen, enligt stenkonservatorns instruktioner. Omväxlande jobb jag har! :) Ännu mer omväxlande blev det när jag knappt hann börja täckningsarbetet idag, förrän det ringde på mobilen. Det var en bergsprängare som satt och ljög i torparvännens kök, och det gick inte att återkomma (jag var rädd om dagsljus), nä-ijj, och han hade köpt min härliga bok, och idéerna skuttade i stora stim genom luren. Man hålls ju och lägger ner ledning längs vägen vid sjön, därav bergsprängarbesöket. En stund senare parkerade han sitt egensinniga ekipage nedom kyrkstenen och drog igång en slags stå-upp-show där vid väggrenen. Trollade fram både det ena och andra ur flaket, ville visa, och titta här, ja han kolar, har kolarkoja, men även en på jul...? Nej på hjul!! Ja, kära nån. Jag var mer inställd på rådgivande telefonsamtal med stenkonservatorn i Tanumshede, men gillar människor som fångar livet och tillfällena när de bjuds :)

Pssst... Bilden fick en rolig skugga! Över ett tidningsurklipp om kolaren himself,vilket väl får symbolisera allt som sjuder och bubblar där inne i det där kolarhuvudet från Tivedstrakten. Klicka så ser du bilden större, som vanligt...


Back to work. Två olika specialmaterial i två skikt vardera skulle klippas till, jämte ett yllefiltlager på 5 mm. Allt efter kyrkstenens naturliga former, och så lite nedvik men ändå luft, och så tätt men inte tajt (???) och man blir lite matt. Hade med mig ett tyg som jag bredde ut över stenen och på så vis fick jag mått och form, någorlunda. Sen in i stugan och klippa till, och så snilleblixten att lägga ihop lagren enligt konstens alla regler där inne på bordet och klämma ihop dem med klädnypor. Sedan ut på stenen och få till det fast det nästan inte går. Stenar är liksom inte skapta för vinterkläder (liksom hundar inte är skapta för hundkläder btw) och alla lager måste vara fristående. Det pustades och bökades och klipptes och ordnades tills jag stod mer på huvud än på fötterna. Mörkret föll. Månen steg upp. Bäcken porlade. Vargen ylade inte, men kunde ha gjort. Till sist var mästerverket klart och jag fick packa ihop. Får väl återvända i dagsljus och inspektera samt finjustera...


























Fakta: Kyrkstenen avbildar Kils kyrka i en ristning som upptäcktes omkr 1890, under ett tjockt lager med mossa. Sedan 1956 har man larmat om att bitar lossar, men hittills har ingen gjort något. 2006 blev det kalhygge kring stenen, och sedan dess har vittring och lossning eskalerat. Genom periodisk täckning kan man mildra åverkan och sedan söka restauera ristningen så gott det går.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar