fredag 8 november 2013

Himmelska toner på körrep inför lördagens konsert i Kil!

Man åker ner för bergen. Har hållit på tills man stupar. Knepar och knåpar inför Blå Trådendagen på lördag, på vallristartemat. Far genom mörkret. Kompakt och höstruggigt, även om regnet slutat falla. Men så syns ett ljus i fjärran. Det lyser inifrån församlingshemmet i Kil, och därinne pågår något som är lite svårt att föreställa sig förrän man får uppleva det i verkliga livet; flera av bygdens sångförmågor har samlats för att framföra min sång Äkta barn, i körarrangemang av Matts Norman. Det är delar av gospelkören och den förra kyrkokören, som med gemensamma krafter, inlevelse och känslighet, blåser liv i den enkla sången tills den får håret på armarna att resa sig flera gånger om, ögonen tåras... och man undrar... Hur gick det här till? Hur kan något som inte fanns, plötsligt finnas, formas i mitt inre, och sedan färdas vidare ut i världen, för att i detta nu landa i dessa strupar och hjärtan och förvandlas till något större? Gripen och tacksam och otroligt förväntansfull inför lördagens konsert (se förra inlägget) där även barnen ska framföra min Lisselängabarn till fint pianospel i folklig känsla, far jag hemåt och landar inför nästa uppstigande. Dan före dan... Å så på´t igen! Hoppas vi ses imorgon lördag i Närkes Kil, Klockargården! Och i kyrkan.

PS: Det som berör mig så starkt, förutom att höra ett egenskapat verk framfört av andra, i kör, är att dessa toner och ord skall få klinga i Kils kyrka. Den kyrka där många av de utsatta människor jag följt i gångna tider, fick sten på bördan och blev kallade oäkta om fadern svek, eller lösaktig och syndfull om man stod ensam och övergiven som mor - oavsett under vilka omständigheter barnet kommit till. Min önskan är ju att denna sång skulle sjungas i alla kyrkor, i hela vårt land, som en upprättelseakt till alla dessa själar. Hidinge kyrka var först. Imorgon blir det Kil.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar