lördag 28 december 2013

Naturspel, torparliv och svunna tiders Pernilla

Det finns vårstädning. Å så finns det Livsstädning. Livsröjning. Sånt där man bara tar sig för vid vissa tidpunkter i livet, när omständigheterna påkallar sådant tilltag. Detta är jag mittuppi. Jag röjer och rotar och bombarderas med "brev" från det förflutna, projektplaner, tusen tapeter, indianminnen, kollegieblock x 100, papper på längden och tvären och bredden, man vet aldrig vad man ska konfronteras med. Och så sitter hon där. Lilla oskyldiga Pernilla, i sitt ensliga torp i skogen, på bild i Nerikes Allehanda. Urklippet är redan bleknat... Och redan DÅ var bilden gammal. Den togs när jag hade gjort en kassett med sångbok (HÖR bara, rena stenåldern!!!), och kom till användning när jag skulle visa mitt "naturspel" Sång Dans och Strid på Felan i Wadköping, i samband med en folkmusikkonsert; Dubé med vänner. Och jag tänker.... Man tror aldrig att man en dag ska blicka tillbaka på sig själv och tänka att man såg så ung och oförstörd ut. En dag kanske jag sitter med en bild från detta NU och tänker detsamma, rynkad av åren och alla dess prövningar... Ändå tror jag att vi liksom är alla åldrar samtidigt. Att Pernilla i Stjärnhusen och Kilsbergen även innehåller Hollywood-Pernilla, Irisgatan-Pernilla, Vibytorpar-Pernilla, Tjusebo/Kåvi-Pernilla, Kanada-Pernilla, Stockholms-Pernilla, Hårdrocks-Pernilla och Hockey-Pernilla, för att klämma i ordentligt. Ja, något hockeyess har jag aldrig varit men helt galen i sporten på landslagsnivå. Numera botad.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ 
Jag minns det där halsbandet... Det är en valtand i genomskärning, från Grönland, där jag besökte min inuit-sångar-vän. Det var speciellt och betydde så mycket för mig. Tröjan med den ylande vargen från Klippiga bergen, jeans med applikationer och lappteknik, mandelan i bakgrunden (från Las Vegas av alla ställen!) och så madrassen jag sitter på. Min pojkvän var budhistiskt/Tibetanskt inspirerad och hade ett stort bord med jättekorta ben, varför man satt på madrasser med kuddar runt omkring, intill den lilla vedkaminen i vardagsrummet i torpet vi hyrde av Getingebergs gård, där jag bodde i fyra år av vandring och sång i skogar och årstider och evig natur. Jag bör ha varit runt 27...
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Tänk alla tusentals pärlor jag pärlade där genom vintrarna, på min vackra indianska dräkt... Nu hänger den här, snett bakom mig, många livsresor och erfarenheter senare. Alla stunder bär jag i mig.

4 kommentarer:

  1. Å va vackert skrivet älskade livsvandrerska! Älskar dina stigar och vindlande utsiktersplatser .. <3 Gott nytt älskade du!

    SvaraRadera
  2. ..perfekt på ett nyår att läsa detta .. går rakt över bergen o genom skogarna .. till och in i mitt hjärta ... vilka historier vi bär på i våra hjärtan .. <3

    SvaraRadera
  3. hihi, ser nu att du skrev detta den 28 .. =D men jag läste det idag .. livets prefectoisimus .. puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tindrande kommentars-fyrverkeri från My till Nyår, så fint! =) Önskar allt gott 2014 till dig och din lilla klan! Och ser fram emot alla punkter där stigarna möts. Tack för snart 15 år som medvandrare! Och för en särskild insats när mitt barn kom till världen... som bara vi vet om! :) ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

      Radera