tisdag 11 februari 2014

Skogsfinnar, salvia och eldhägring på väggen // Hemlängtan







Det är sen kväll och jag inväntar en andra migränvåg. Kommer väl under natten... Är inne i ett veckosvep, men förskonades nådigen under lördagens besök på Finnbygdskonferensen i Karlskoga folkhögskola, med vida fönster mot sjön Möckeln. Annat var det för skogsfinnarna förr. Fönster var det väl inte så slösaktigt med, men rök det hade man så det räckte och blev över i sina pörten. Det blir en oerhört givande dag med många värdefulla kontakter och uppslag, med fika och sedan middag i matsalsdelen.
















Där brinner en eld... eller inte. Bara en hägring, på väggen, något jag aldrig sett förut. Det blir så påtagligt att vi lever i andra världar och tidsåldrar. Väggarna är vita. Inte svarta av sot. Träsmak får man väl ändå, i den trevliga konferensaulan, men inte av det där äkta kådrika slaget.

Och själv har jag inandats doften av salvia. Det fortsätter att hända saker här. Jag rensar och röjer och sorterar och dröjer, vid vissa minnen... Gårdagskvällen ägnades åt den indianstam jag levde hos i Kanada. Knippet med torkad vitsalvia gör något med mina sinnen. Indianerna använder salvia, ceder och sweetgrass som själsrenande rökelse. Finnarna och även "skogssvenskarna" lade väl enris på brasan för att få huset att lukta gott? Det som fattas i den där stora fina salen är rökdoften. Den som talar till andra skikt i människan. Som väcker det slumrande till liv. Skogsliv...

Översta bilden är hämtad från Finnskogsmuseets hemsida: finnskogarna.com

Ja, å så sjöng jag Hemlängtan (Dan A), berättade om mitt Kilsbergsverk, Vallristningsprojektet mm, samt avslutade med Lisselängasång, om torpstället nära den stora vida skogsfinskt klingande Kartlamossen... Anders Norudde tog kvällspasset med både möjliga och omöjliga instrument i arsenalen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar