lördag 15 mars 2014

Knöliga klippor och knorrhanar // Sköldristning vid I3



Hm... Ja, detta skulle ju kunna vara en tatuering. På en klipphäll nära I3 och bussgodsterminalen. En vapensköld är det väl hur som helst (tips mottages!). Hörde talas om den och Karl-Anders Lindsten kom ut med en kvast, men mossan bet sig fast, så det blev att återvända en annan gång, bättre rustad. Borstade och vattnade och fyllde sedan i med gatukrita (ursprungsbilder från den gången har jag ej i denna dator). Själv hade han fyllt i med svart färg en gång i tiden. Den syntes inte mycket nu. Min plan var sedan att återvända vid solväder och hälla vatten i ristningen, så den framträder tydligare när ljuset reflekteras i vattenytan. Passade på på lunchrasten igår vid länsarvet. Ja, inte rast, det är ju mitt jobb nu för ti´n, men paus från arkivmaterialet jag satt och gick igenom denna soliga dag. Hade förberett med en dunk vatten och har ju bilen full av vallristargrejer, så det var bara att skrida till verket. Nederst ser ni hur den såg ut när jag kom igår. Lite av gatukritfärgen fanns kvar, men jag hällde vatten och efteråt har jag fyllt i lite på datorn med färg.

Tänk om man fick "kalla in" den som ristat och hålla ett litet förhör. Nä, men ett samtal. Det är så mycket man undrar - allra helst vad gäller VALLRISTNINGAR i Kilsbergen. Men även detta verk; vad ÄR det för krumelurer som villar ihop det upptill, och hur gick det så bra med hela lejonen utom när det kom till huvudena? Tog konstnärsskapet slut där? Eller behöver man bara ta sig lite tid?

Det här är inga ristningar jag fördjupar mig i, så jag gör bara en liten test - långt ifrån fullkomlig, blott en påbörjad process...




























Jag hittade även några tidigare okända bokstavsristningar vid mitt första besök. Och denna dag; en ensam tussilago som jag satte mig vid för att njuta ett slag, av vårkänslan i luften och en spirande Tacksamhet, som hjärtat nu så väl behövde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar