onsdag 16 april 2014

Medan de gamla finns kvar... // En Underbar Dag

Här går en människa som betyder så väldigt mycket för mej. Att han går är ingen självklarhet. Det blev lång tid på sjukhuset, och sedan inbjöd inte vintervädret till några längre promenader. Men Nu. Nu när solen lyser och fåglarna sjunger, gick det lite bättre. Tänk att jag fick med mig honom idag! Ända upp på Skogatorpaklinten, vilket väl nästan blev vådligt, men är man envis så är man (och denna gång var den envise inte jag!). Lisa Nilsson sjunger om ett långsamt farväl. Då och då kommer tanken som jag aldrig vill ta till mig eller kan vänja mig vid. Att han en dag inte finns. Med de där stora knotiga skogshuggarnävarna och säcken full av minnen ingen levande människa här i krokarna delar med honom längre. Jag delar dem, så gott jag kan. Samlar våra stunder, och tar vara på tiden. En dag som denna kommer aldrig igen. Så underbart skön och vacker den var! Men det kommer många andra. Och jag är glad så länge han finns. Så länge han kan berätta att det där är orrspillning, och på höjder kan man hitta legor där älgar har hållt till i många generationer, det blir alldeles kalt på en sådan plats. Jag känner ingen annan med fickorna fulla av så mycke natur och levande kunskap, humor och klokskap, om vart annat. L E V
L Ä N G E  L E V  L Ä N G E  L E V  L Ä N G E  L E V  L Ä N G E  är mitt mantra. Han har lovat att försöka :)

Vid det fd torpet Skogen finns ett ärevördigt åldrat träd som blivit ett konstverk i sig...!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar