onsdag 14 maj 2014

Nattskiftet i vallristarskogen



























Våren som kom och flirtade drog sig snabbt undan och lämnade oss med en oändlig myckenhet av väta från ovan. En väta som av naturliga skäl landar "nedan" och gör markerna leriga och klaffsiga. Men man vill ändå passa på innan värsta mygginvasionen, och medan mörkret faller någorlunda före midnatt. Det blir nattskift i vallristarskogen - härom kvällen utan sällskap, vilket blev lite väl "spökigt", så till tisdagkvällen hade jag lyckats få sällskap av en hjälpsam varm och trevlig själ (tillika pojkvän). Då gick hela uppmärksamheten till ristningarna och dess belysning, istället för allehanda fantasifulla möjliga senarion i en becksvart skog. Det är ju inga verkliga faror man fruktar, utan det är mer de där "overkliga". Ja, jag har FULL förståelse för mina kollegor och föregångare som ägnade sig åt kolning i bergen. Inte för att jag själv kolat så värst mycket, men jag har varit med, övernattat och vakat, och - ja, det händer faktiskt lite annat om natten i bergen än i stan!!! Helt klart.









Nåväl. När alla lampor och borstar och skopor är ihoppackade och man lämnar lerbadet för en färd mot civilisationen, till tv och handfat med varmvatten och varm choklad - då känns det rätt så väldigt bra. Ja, jag skrev så med flit. Rätt så väldigt bra. Till och med TRÄNINGSVÄRKEN dagen efter känns rätt så väligt bra. Man vet att man gjort skäl för sin lön, utan ob-tillägg och spökförsäkring. Tagit vara på tiden, på ljus och mörker. På en dedikation till att utforska det som så länge legat i skuggan, utom synhåll för andra än ett fåtal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar