fredag 16 maj 2014

Vårfröjd, vallristarfynd och mystiska vägvisare



Nu var det dax, som ett av alla myllrande myriader av steg i min utforskande process, att en gång för alla ta itu med de där mystiska pilarna som finns ristade på tre fyndplatser i Kilsbergen. Björn Pettersson inkallades, med karta och kompass, och jag visade fram alla mina små telningar. De pilar jag funnit. Pekade dom i enlighet med några väderstreck? Eller pekade dom rent av i någon riktning som ledde till något särskilt? Kanske där ristaren kom ifrån, eller där han/hon var städslad, där djuren som vallades hörde hemma? Eller är det en variant av bomärken...? Frågorna är många. Pilarna likaså.


På bilden närmast ovan här har jag "skärpt" till ristningarna genom kontraster i photoshop så de syns bättre.

Svaret blev entydigt. Intressant. Rent ofattbart. Det är den enda rapporten jag kommer med nu! :) Färden för oss via gamla stigar och bortanför dessa, mot ett vackert skogslandskap på en höjd. Vackert - eller som skogsbrukarna skulle säga; "Här var det dålig återväxt", menar Björn. Tänk va bra att det kan få va lite dåligt i vissas ögon, vilket skänker skönhet och lisa för själen för många andra!





















Björn lyfter på mossan vid ett av fyndställena och avtäcker så två fina rader av ristningar minsann! (Se bilden överst, men för att "läsa"/tyda måste du vända den upp å ned) De döljer sig ju både här och där, och mycket finns kvar att undersöka, bara i anslutning till de kända fynden. Sedan finns allt det andra... Jag tar farväl av Björn och bäcken och far mot Hyttebacken och annat sällskap, lunch i det fria och trevligheter i vårsolen. Gott!!!

Sänder en tanke till den som inte kunde vara med oss idag, av sorgliga skäl. Livets villkor - då, som nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar