tisdag 8 juli 2014

På själsligt grönbete i Vildhjärteland

Klicka på bilden. Det står ateljé. Och här går en stig. En stig in i en annan värld, där Maria i Ängbråten, Toltan, vänder upp och ned på begreppen för att synliggöra sådant vi människor egentligen är helt beroende av. Som samförstånd med naturen. Brysk humor kommer till hjälp. Människor kommer och öppnar hjärtat på vid gavel, genom att ströva i den natur där Vildhjärta har placerat ut små hälsningar från en annan dimension, aspekt, av tillvaron... Jag skrev i gästboken att Vildhjärtedagen borde firas minst en gång om året, som en nationaldag, röd i kalendern, som hjärtats färg. Kliv åt sidan. Ta dig tid att slå dig ner på en stubbe och fundera på ALLVAR. Möt dig själv, och därigenom så mycket annat. Så mycket mera. Kanske rent av själva  L I V E T .

Hm... Ser du att det blev ett uppånedvänt hjärta i fönstrets blyutsmyckning? Spegelvände, upptäckte och hjälpte till :)


















Beväpnad med kniv och klurighet, konstnärlighet och oslagbar slagfärdighet för hon sin kamp. Hon täljer den i pinnar, som viskar och ropar ut de budskap hon fångar upp och förmedlar, på sitt alldeles egna, skitunika vis. Ett rätt så fult ord - men måste allting vara så fint??? Nå, säger vildhjärta, och går på tvärsen mot allt. Bara för att man kan. Om man vågar och vill. Det smittar av sig! Behövs.


Man känner sig Välkommen. Hemma.
Får en aning om hur det borde vara. KAN vara. Ett levande exempel. En hisnande upptäcktsfärd längs en helt vanlig Värmländsk landsväg, byväg och stig... Stig in!


SIST EN BEFRIANDE MIA-DIKT:

Skönt det är att
bo i skogen
Här finns inga
reklampelare
som påminner om 
att man inte duger
Det sista skriket här
är den som sist skrek
. . . Och vad jag vet . . .
så var det spillkråkan
. . . om någon mode-
medveten är intresserad

Dikten ackompanjerad av en liten ögonblicksbild...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar