måndag 21 juli 2014

Smedja i Getdalen



Dom är så tysta nu. De där byggnaderna där livet bultade och slog, pumpade genom bygden. Där järnet formades, där själva LIVET utformades, förfärdigades. Här fanns bälg och städ, här fanns han som hanterade det hela. Vad finns nu? Ett kroknande tak. En sommaräng som kommer och går, omsluter det där tysta huset där ingen längre sätter sin fot. Så länge det står där, går minnet som en vind genom gräset. Och sedan finns det inte mer. Och jag tänker... Vem bygger i framtiden en smedja?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar