måndag 15 september 2014

Positivt och negativt och alla dessa Löv...


Nu kan inte Alliansen jaga sjuka människor med blåslampa och brutal empatibrist utan respekt för människors utsatthet. Däremot är det lite mer fritt fram för Sverige"demokraterna" att jaga utsatta människor i kris som sökt sin tillflykt hit. Men framför allt är det nu bäddat för intolerans och unken självupptagenhet. Blä.


I skogen är dock det mesta sig likt. Det är bara vi människor som tror att vi står över allt. Det är inte så. En dag ligger vi alla under. Jord. Där är vi alla lika.  Ingen står över den andre.
När jag borstar björklöv från mina ristade hällar slipper jag Annie Lööf och småländsk inövad näsvis retorik. Jag slipper Björklunds självgoda tuggande om hårda tag i skolan. Beundrar de spretiga bokstäverna som ristats av barn för tre hundra år sedan, när skolan inte fanns. Tar en promenad till fornborgen vid Ullavi klint och skakar av mig åratal av Anders Borgs snikna ärenderännande för dem som redan har allt. Välkomnar andra löv i det svenska landskapet. Löfvén. En svetsare. Kanske kan han svetsa ihop det som Alliansen raserat och nedmonterat. Få ihop sammanhållningen igen. Solidaritet med dem som har det svårast och inte fick allt gratis. Serverat. Det krävs mycket engagemang. Framför allt tar det TID att bygga upp det som de blåa rivit ned i rekordfart under sina 8 år, väl medvetna om att dessa år var ett Undantag, en illusion en del av folket lät sig förföras av, för en stund, och att det gäller att passa på. Stoppa så mkt som möjligt i fickorna på den fina festen och dela ut till dem som redan har allt. Jag skrev visst redan det. Men det är ödmjukande att tillbringa tid vid ristade hällar. Att i tanken umgås med dom som var gräsrötterna i ursprunglig arbetarklass. 8 år gamla vallebarn. Vilka hade de röstat på? Nu är politikglimten i denna blogg till ända. Åter till livet och mitt dagliga bröd! Åter till hällar beströdda av löv...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar