lördag 10 januari 2015

Du varg, du varg... Kom inte hit?

Hm... Ja... Jag tror det är svårt för oss, som aldrig levt med varg i flera generationer, vilket då genomsyrat livet, att förstå den fulla vidden av vargens inverkan på människans tillvaro, och den natur vi ska dela. Jag som sedan en tid "umgåtts" med de vallebarn som hade till uppgift att freda djuren på skogsbete från rovdjur (umgåtts i form av otaliga folkminnesuppteckningar jag arbetar mig igenom), får hålla ett öppet sinne. Det öppna sinnet tycks dock icke råda gällande vargfrågan. Den är så laddad, och allt som är laddat skymmer vår sikt. Förhindrar verklig dialog och kunskapsinhämtning. Avvägning. Det jag tror mig förstått är, att de som ivrar för vargen tycks ha förbisett värdet av det öppna landskapet, som betande djur i alla tider bidragit med. Vargstängsel funkar tydligen inte alltid. Många djurägare kring Nora har fått lägga ner. Det går inte. Någon har tältat i fårhagen, annars får man ha djuren inne på natten. Det man kan konstatera är att den mänskliga närvaron var helt avgörande förr, när det gällde att freda boskapen från rovdjursangrepp. Därvid tycks inget ha ändrats. Men i snart 150 år har vargen varit ett minne blott, och djuren kunde då gå själva på skogen och komma hem till mjölkning. Nu är vargen tillbaka, och då tycks det åter igen krävas en mänsklig närvaro för att skrämma bort dem från tamboskapen. Samerna har i århundraden varit närvarande vid sina hjordar, och på så vis skyddat renarna från rovdjur. Nu dundrar man dit då och då på scoter, motorcykel eller i helikopter, och ondgör sig över de rovdjur som utövar sitt naturliga beteende och skaffar mat i den naturliga näringskedjan. Återigen; finns rovdjur och tamboskap beövs en mänsklig närvaro. Men kan man avvara det nu? Var det därför barnen fick uppgiften att valla förr? För att dem kunde man avvara? Dagligdags. Inte så att man kunde avvara dom och låta dom slukas av vargar - nej, detta hände inte, trots alla sekler där barnen från ibland 6-7 års ålder fick valla djuren (i själva verket var djuren dom VALLADE en större fara, då barnen kunde bli stångade illa, och även dö, liksom vuxna bönder gör än idag). Säkert behövs det en "förvaltning", som människan kallar det när HON tar sig rätten att skjuta och jaga för nöje och gemenskap, tradition mm. Men när vargen jagar för att leva, överleva, är det ren och skär ondska i mångas ögon. Är fågeln ond som pickar i sig en mask? Hur skulle livet vara utan fågelsång? Hemska tanke. Jag själv skulle gärna få höra vargen yla. Men jag vill också ha öppna landskap, och det tror jag alla vill. Även de som kämpar för vargens möjlighet att undkomma jakt. Kunde allt lugna ner sig, och ALLA aspekter vägas in, samt att det kunde fastställas ett lagligt, väl underbyggt regelverk där jakt är genomtänkt och bygger på sakliga grunder, kanske vargens framtid som art är tryggad på bästa sätt. Men en sak vet jag. Jag vill inte vara varg. Varken då, eller nu. Att aldrig vara välkommen i den enda natur man är hänvisad till, för sin överlevnad. För vargen är nog människan den största skräcken.

På bilden ser vi Ronja Röverdotter med modern Lovis, som sjöng vargsången vid brasan för henne...
"Du varg, du varg, kom inte hit. Ungen min får du aldrig."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar