onsdag 29 april 2015

Det går troll :(




































Hej kära vänner i väven. Hade problem med bloggen, gick ej att lägga in bilder, och sedan staplades lite andra problem på varandra som tagit mycket tid och kraft. Men jag lever! :) Skulle önska att allt gick lite lättare, och att det inte bara är jag som måste se till att varje strå blir draget till stacken, för så var det ju alls icke tänkt. Men nu är det så. Förväntan är ett ord som ofta kan spöka. Man tar för givet att man ska hjälpas åt, dra åt samma håll, dela en trevlig upplevelse och ta till vara både tid och möjligheter på bästa sätt. Så är nu alltid inte fallet, och jag har lika svårt att förstå det varje gång. Att man inte väljer det självklara, överenskomna, logiska, bästa, smidigaste, ja, att man helt enkelt fullföljer en plan när det inte föreligger andra hinder än dem man tillåter sig trilla ner och stå ivägen, ta kraft och energi från det som EGENTLIGEN väntar att göras, men som puttas åt sidan med oviss utkomst och tid för klarhet. Som drar ut och blir något negativt istället för det lustfyllda, skapande, förverkligande det borde få vara. Det där förstod ni säkert ingenting av, då det skrivs med bred pensel utan specifikt sakinnehåll. Men där är jag nu. Hattar fram och tillbaka utan att det som skulle göras blir gjort, får krångla i tredubbla omgångar för minsta lilla skitsak som skulle gå på ett kick och ändå stå med ett resultat som är ofärdigt/halvfärdigt/halvdannt, haltande och onödigt krångelkrångligt, hänvisad till omvägar, krångelvägar och tidsödande senvägar som ens inte finns. Det är det värsta jag vet!!! HUR tar man sig till Hollywood på sångskola, till ett indianreservat som volontär ett år, till lärlingsplats på reklambyrå istället för erbjuden städtjänst, till förverkligandet av drömmen att ge ut en egen bok och skiva eller vad det än kan vara? Jo, genom att man ÄR och GÖR det man är satt till att göra. Inte av någon annan, men av den Större livsplanen och inre kompassen. Man FÖRVALTAR SIN TID. Hugger i och tar tag. Kavlar upp, istället för att SKJUTA upp. Och Tänk så mycket man kan åstadkomma om man bara hjälps åt. Allt jag kan uppnå med egna medel kan jag uppnå. Det som hänger på andra går långt ifrån lika lätt. Ibland onödigt svårt.

Om vi bara har en stund på jorden. Hur vill vi använda den? Ska vi krångla och tjata och ödsla tid och energi för att betala andras "kvarlämnade obetalda nota" i tid och otid, eller ska vi låta allt fara och flyga och bli till ingenting? Ett svårt val. Mitt val: Få göra det jag är bäst på. Tillföra det där lilla, eller stora, extra. Det kreativa. Mervärdet. Och praktiskt; Visa på vad som behöver göras utöver det jag själv kan göra och glädjas åt att se det ta form. Att min tid går till det som är uppbyggande och ger något, både för mig och andra. Nu har jag ett berg av annat att hantera, utöver det som onödighetskrånglar. Det går så totalt bort. Men varsågod å svälj :(

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar