söndag 3 maj 2015

"Brumelibrum, vem luffsar där" - i Vintrosa o Kilsbergsnejden


Ja, så låter det ju i Mors lilla Olles visa. Och så här låter det i dagens NA: http://na.se/nyheter/orebro/1.2957010-bjornen-kan-ha-setts-alldeles-nara-samhallet
Tala långsamt och gå baklänges ska man ju göra. Gå därifrån så fort som möjligt står det med lite olycklig felsyftning i NA, men då blir det ju risk för jaktinstinkt... Hujedamej. När jag rest, vandrat och campat i Klippiga bergen och Alaska är det ständiga björnförsiktighetsåtgärder gällande mat, dofter och annat. Det är björnsäkra soptunnor och upphissning av mat i träd. Just Björn är jag inte så sugen på att träffa. ALLS, faktiskt. Nä. För till skillnad från vargen är den ju lite mer reellt potentiellt farlig för människan. Och nog för jag oftast brukar sjunga i skogen. Men när jag väl försjunkit vid mina ristade hällar kan jag vara tyst i flera timmar. Och DET är ju inte bra. Ibland kan en älg bli lika uppskrämd som jag när vi plötsligt blir medvetna om varandra. Kanske dax att ta med sig näverluren till stenarna - nu har jag bara med den i bilen och blåser en tyvär inte så vacker famfar vid framkomst och avgång, ihopp om att det en vacker dag ska låta riktigt bra. Fast inte i björnens öron! =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar