fredag 24 juli 2015

Ge mej ett torvtak...

Ett litet krypin. Det behöver inte vara vräkigt, tronande, luxuöst. Bara ett litet bo, för mig och mina tankar. Min eviga Pernilla-själ, som inte trivs i det fyrkantiga, helt inomhus-isolerade, naturförseglade, avskärmande... Jag behöver naturen in på knuten, och helst ända in. Krokpinnar, solnedgångar, böljande gräs, vildvuxet utan för mycket rabatter och puttinutt. Plats för det vilda. I naturen och i mig, i själva det väsen som föddes in i mig och som skall resa vidare efter detta jordeliv, in i en vila, eller i något annat, något vidare. Vidare till det vidare :) Jag önskar så att det fanns en vrå. En liten liten lycka, bara för mig. För all min egensinnighet och det jag får kämpa med. Att det som är jag får ta plats och vara som det är, eller omformas i skönhet, som indianerna säger. Vad är ett hem? Ett hem kan vara en person du känner dig helt trygg med. Men det kan också vara en plats på jorden, där man inte behöver styra och ställa för att det ska bli som man vill. Kanske längtar man bara efter det där "rummet", den där sfären, där allt som vi är får avspegla sig och skänka oss trygghet och vila tillbaka. En plats där vi hör hemma. Där vi kan vara den vi är. Jag undrar var den finns?

Livet består ju av så mycket krångligheter. Så mycket som ska jämkas och man ska få TILL. Så mycket som ens inte vill!! Vrång och bångstyrig tonårs-trots-unge utan gränser, tvätt som hela tiden ska tvättas och belamrar livsrummet med sin nytvättade vikta renhet vilken om bara några dagar skall göra samma resa igen, genom tvättkorgen, tvättmaskinen, torkställningen, vikningshögen och vidare... Det där är inte min melodi. Jag sjunger den, ändå, så klart. Vill inte gå i smutsiga paltor. Men JAG är så mycket mer besjälad av ANNAT, som jag hellre skulle ge plats. Hur kan allting samsas? Och hur kan man ÄNDÅ få den där vrån, den där sinnesfriden, det där livsrummet där ingen kan säga att man borde vara si eller göra så... Nu är det matdax och vad står på livsschemat, jobbprogrammet, världskalendern, agendan, kalendariumet... När det är Liv vi vill ha. Bara lite Liv. Tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar