måndag 7 september 2015

K n a g g e l v ä g e n . . .

Jo. Man går där på knaggelvägen.
Masar sej fram. Sommaren försvann,
och mycket annat. Och var tog hjärtat
vägen? Färgerna och skimret, glädjen...
Man går där å glor. Passerar i förbi-
farten något som får en att stanna till.
Det kanske inte är ett Guldfynd.
Det kanske nästan inte är något alls.
Men jämfört med nästan inget alls
är det ändå värdefullt?`Ett hjärta.
Kanske inte ens ett hjärta, bara lite lera
som råkat hamna på ett visst litet vis
på en viss liten gråsten på en viss
liten luggsliten grusväg som kanske
inte ens leder någon stanns...




Men man knagglar på. Knagglar där ändå. Letandes efter färgerna, sången och motiven.
Och Något vackert kanske man alltid kan göra...

























T I L L B A K A   T I L L   D E T   M A G I S K A .
           P  E  R  N  I  L  L  I  S  K  A 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar