fredag 6 november 2015

"Hårtranspantation" längs kulturstig

Kalla mej Den ofrivillige naturfrisören. Inte särskilt tjusig, med jord under naglar trots handskar. Man bökar och stökar, det är löv och grus och I don´t löv grus, kan jag lova. För att göra en lång historia kort; kulturstig skulle restaureras men "planerna grusades", bokstavligen. Nya tag. Bort med grus och fram med naturen. Skrapa fram det som går. Bjuda in växtligheten att återta sitt revir. Hjälpa på traven; jord, löv och skogligt "material". Och så dessa toviga grästorvor som transplanteras för att fylla ut lite "kala fläckar" och skapa små öar av fäste för gräset att utgå ifrån i sitt återtåg. Det är disigt och fuktigt och det blir mörkt alldeles för fort. Och man är väl alldeles för envis som ens får för sig att försöka. Men jag längtar till vår och sommar och stigens gåva tillbaka: Frid och Fröjd. Natur och tidlös vandring i skog, där ristningar från flera hundra år sedan väntar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar