lördag 5 december 2015

Favorit i repris, för att hedra Gunnar Backlunds minne: ADVENTSPECIAL // Fackelvandring i Tomasboda

Vi återser ett av de populäraste inläggen jag någonsin haft på min blogg! :)




En regnbåge över slätten och Kilsbergsstugans vänner bjuder in till adventsvandring kring Tomasboda. Vid Klockhammar börjar isgatan och på vägen upp mot stugan ligger snön kvar. Vinden tar i, men det avskräcker inte en manstark skara från att sluta upp för den årliga traditionen - som väl oftast förekommer med snötäckta marker och mera julstämning i luften. Dagen innan föll några centimeter, och mer var det väl i Ånnaboda, men nu är det plus och solen tittar fram. Och varmare ska det bli - när vi tänder törefacklorna som guiden Gunnar Backlund har förfärdigat.

Ett slingrande lämmeltåg tar sig ned mot vindskyddet, där högtidligheterna tar sin början, och där facklorna ska antändas. Evald, Backlunds ständige vapendragare, har smyckat sig med tärnglitter i kepsen, dagen till ära. Spelemön Johanna väntar på att få liv i stråke och fiol, inne i stugvärmen.
  

Nu blir det högtidligt värre! Backlund förklarar att vi befinner oss på "Kyrkbärget", kallat så för att Tomasbodaborna härifrån kunde höra kyrkklockorna från Kil som bäst. Kanske samlades man här om söndagar, lyssnade till klockornas högtidliga klang, och läste något bibliskt, funderar vår guide, innan han trollar fram en slags koskälla och inviger själva högtiden med denna något mera blygsamma klang. Allt medan långbrasan framför det timrade vindskyddet matas för att så småningom tända dagens vandrare (deras facklor). Det läses dikt, och så åker själva speleverket fram ur ryggsäcken; den bärbara CD-spelaren, som trilskas en stund. Med sådant ackompanjemang stämmer så församligen upp i några julstämda hymner.Förutom Hosianna blir det Härlig är jorden. Raderna "släkten följa släktens gång" får nya dimensioner här bland bergen...
























Ovan ser ni den sinnrika fackelkonstruktionen; en grövre pinne med folie kring överdelen, och ett nät virat kring törvestickor/bitar, altså kådrik tall som brinner bra. Torparvännen - den mest hemkära i bergena - gick det dock inte att få iväg på slika äventyr. Ja tycker inte ummet, å gå i den där svarta röken! lät han meddela över telefon på morgonen. Praktisk som få. Men att det är fint och stämningsfullt då? Nu var det väl värre med blåsten. 25 facklor delades ut, och jag stoppade in håret innanför jackan, för säkerhets skull. Å så bar det av.

Vi vandrade längs inägorna, där skog nyss avverkats. Två meters fackelavstånd var påbjudet.

Backlunds berömda "gubbar", som i detta fall var både lodjur, björn, en kolargosse och "gumma", var anhalter längs vandringen, med vidhörande berättelser. Figurerna har han sågat ut på plats, både kring Tomasboda och på andra håll i bergen. Karaktärsstarka väktare, som ibland far lite illa...

Så väntade pepparkakor och varm glögg vid stora grillplatsen, innan finalen i Kilsbergsstugan, som ju är öppen varje söndag under vinterhalvåret. Där serverar scouterna smörgås, fika och godsaker och stugan blev full intill sista plats. Johanna och hennes kamrater går runt i de tre små rummen och underhåller med julig musik i folkton, och även här blir det allsång på sina håll.

 Adventsljusen brinner, och disken får klaras av i baljan uppå vedspisen. Flera har vandrat till stugan från Blankhult, medan många tog bilen upp. Det går an nu, innan värsta snön. Jag far ned för berget, glad att ha tagit del av denna mångåriga tradition, med sinnet fullt av härliga intryck.








































¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Vi väljer vart vi styr kosan här i livet.
Varje vägval är en möjlighet att uppleva något som Berikar.
Så blev det, också denna dag.


  Härlig är Jorden - och än härligare blir den, om vi gör

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar