söndag 20 december 2015

På Vallristarjakt med sagesmän i Södra Kilsbergen





















Ja, det ni ser till vänster är vad jag hittade, sedan dessa båda inbitna skogs- och bygdeherrar ledde mig på "rätta vägar". Någon hade visserligen hittat detta förut. 2003 blev fyndet anmält till Länsstyrelsen, men ingen skylt och föga känt. Dvs NU för tiden. För 100 år sedan var det annorlunda. Det kan man rent av LÄSA sig till! På själva stenen då. Eller hällen, som det ju är. En liten bergskam, granitådra, där bergart av mjukare slag skjutit fram och lockat skogsbesökare till att rista en hälsning. I norra Kilsbergen är de flesta ristningarna från 1700-talet. På denna bergknalle är dock den äldsta från 1860-talet. Rena ungdomen! Flera har även ristat på 1890-talet, och sedan har vi 1906 och 1907 i miniatyr, samt 1911. Mina vägvisares fäder hade talat om platsen som kallas Täljebärje', och den ene hade varit här 1980. För 16-17 år sedan var en Sveaskogare och besåg det hela också, men sedan dess lär den ha legat i glömska - förutom vid anmälan vill säga - , för hela hällen var överväxt när jag fann den, och den lilla bokstavsraden JAASB är det första jag fick fram. Infällt i den större bilden är samma motiv framborstat med potatismjöl, och ett årtal som står snett till vänster ovanför är inlagt i bild ihop med bokstäverna. Hällen ska få andas och naturrenas och besökas av en hel syjunta med kavaljerer till våren, bestäms det på stående fot. Det blir Gökotta och grillning borta vid en älgjaktslya, och så blir det lite mer dokumentation på torr häll innan den möjligen får täckas över för bevarande.





































 En sektion av den ristade hällen, här lite framhävd med skärpa och ljusreglering digitalt.

Tänk om man fick kalla in alla dessa "karvare" på ett litet "husförhör" så här i efterhand. Inte nog med ett det vore roligt att SE dem och att få SPRÅKA med dem. Men de kunde ju även hjälpa till att tyda sina ristningar. KFÄR? Eller är det KF och sedan ÅR? (Ano brukar det stå annars.) 1891 eller kanske 96... Och nån annan har lagt till i egen ram över den större: Hm... 19.. 14? Eller är den andra siffran en ofullständig 8a som har halkat ner i storrutan (18) och spökar över Aet, som kanske inte alls är något Ä eller Å??? Och ser man inte att det är något hedhalkat ovanför R:et också? Då kanske det inte står 14 ovanför utan... ja, vaddå? 1901? Kanske ett återbesök efter 1890-talsbesöket, ligger nära till hands...

Medan världen löser klimatfrågan ägnar jag mig åt "korsord" i sten. Ibland är de ristande inte ens skrivkunniga själva, vilket gör det hela än mer knepigt. Spegelvänt och snurrit... Å andra sidan; hur lätt är det att tolka MINA kråkor i alla anteckningsblock? Stackars den som ger sig på att lösa DEM om 100 år!


Mina fantastiska hjälpkarlar var inte bara hemma i markerna, de höll låda så själva TRÄDEN lutade sig närmare för att höra. Om jag inte hade glömt mobilen i bilen skulle jag ha spelat in. Man tror inte de finns kvar i livet idag. De där som lyssnade när de Gamla berättade, och som ryser än idag när de minns de ruskigaste kvädena och livsödena - och nu är det de själva som är äldst. Alla dessa myllrande namn på mossar och stenar, folk och företeelser, djurliv och jakt både förr och nu. Själva dialekten var en fröjd i sig. Och äggmackorna smakade extra gott i så gott sällskap! Dagen innan visste jag inte ens att de båda fanns, och inte fanns jag heller själv i deras tankevärld. Men stenar och ristningar kan bjuda på minnesvärda möten och sammanträffanden, när december bjuder på snöfria marker och milda dagar. TACK för Hjälpen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar