söndag 7 februari 2016

E r k ä n n . . .


Såg en unge igår som var helt uppslukad av att i den "torrlagda" bäcken målmedvetet stampa sönder oändliga lockande partier av is. Krasch! Han var på väg till skolan men allt var glömt, endast den oförbjudna sysslan av att krossa is hägrade och existerade. Och jag tänkte för mig själv... att om dom vuxna vågade, skulle dom också hängiva sig åt att med bestämda välriktade stampningar krossa is på väg till jobbet eller till affären. Men hur skulle det se ut? Lättare i skogen, där jag promenerade sedan. Ja, jag gick faktiskt loss på den där stora, men till min snöpliga förvåning var det visst inte så krossbart, snarare skridskovänligt. Men men. Några bilder blev det! Och rader därtill :) Och Erkänn... att det är lite smått lockande, fast man fyllt 45? Det bor nog en liten is-vandal i var och varannan vuxen. Kanske skulle livet bli lite roligare om man tillät sig släppa loss, eller fick se Agda, 83, släppa fram sin inre lustfyllda iskrossare? Främlingar som spontant krigar om vem som får krossa de Härligaste Frasigaste partierna? Arvid med portföljen på väg till jobbet, eller Majja på väg till skolan. Helt befriat från Livets allvar. Mamman eller pappan - ja, när man har barn är det ju mer tillåtet. Slutfilosoferat!

PS... Den högra isbilden är helt okrossad. Naturens egna mönster överträffar det mesta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar