lördag 2 april 2016

Blackfoot language - a melody of Memory


Ibland svävar jag iväg... till en verklighet som en lång tid var Min.
Jag har ju en tendens att göra så där. Följa drömmen. Ta mig DIT. Och nu... är jag Här. Ser på avstånd... Minns. Jag hör nyansen, att svartfotsdialekten hos denna stamgren skiljer sig aningens aningens från den stamgren jag själv bodde hos och levde med. Överlevde med... Det längre stycket som talas i inledningen på Blackfoot är en bön. Det hörs att det är en Elder som talar. Och jag minns, många Elders... som nu har vandrat vidare. Vem minns OSS när vi inte längre finns kvar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar